Snip snap snut, så var sagan slut!

Döden står i särskilt fokus i en lång rad föreställningar i dessa tider. I måndags drog gruppen Dadadans in i kapellet på Assistanskyrkogården med danskollaget Snip Snap Snude, där koreografen Helle Bach nu kretsar kring döden. På samma sätt som vi alla har lekt med i barnlekar där man dör, startar Snip Snap Snude väldigt fint med att de tre dansarna Anders Christiansen, Carina Raffel och Johan Amselem ger sig hän i leken Rødt lys stop (Leken Rødt lys stop, går ut på att det står en person främst med ryggen mot de andra deltagarna och säger: ”1 2 3 rött ljus stopp.” Samtidigt får de som står bakom springa fram. Så snart den som räknar har sagt stopp vänder den sig om och om de personer som står bakom inte står blickstilla, är de döda och ska gå tillbaka till utgångspunkten.)
Föreställningens första del är fin och fungerar väl. Där iscensätts döden som ett skuggspel med dansande siluetter, men när vi därefter konfronteras med dödslägret på sjukhuset och själva trafikolyckan saknas dramaturgin i dansen. Scenerna blir för långdragna i likhet med filmsekvensen med Louise Hyun Dahl och Johan Anselm i känslig pardans.
Alla dansarna är glimrande och den timslånga föreställningen innehåller fina sekvenser, men den tillför inte så mycket om temat kring livets olika slags avslutningar.

Spelas till och med 14 mars.

Vibeke Wern