Prakt och elände

John Neumeier’s Kameliadamen (Dame aux Camélias) berättar om den tragiska Marguerite Gautiers liv, vars kärlek till Armand Duval, son till en borgerlig familj, hindras av hans far. Romanen av Alexandre Dumas d.y., som dessutom kom att inspirera många andra konstnärer, bland andra Verdi’s Traviata och Cukor’s Camille, bygger på kurtisanen Marie Duplessis liv, en högt firad 1700-talskvinna, som dog i tuberkelos endast 23 år gammal.

Den tredelade baletten börjar med en tyst prolog i hjältinnans våning, där alla hennes tillhörigheter ska säljas. Den första akten, en återblick visar mötet med hennes kommande käresta under en operaföreställning av Manon Lescaut.
Redan i inledningen när nöjeslystna demimonder presenteras i det glada Paris – samtliga i fantastiska klänningar, gnistrande juveler och med flörtiga kokotter paraderande i tåskor, förebådar själva ”baletten i baletten” den tragiska finalen. Paralleller dras mellan de lidande rollgestalterna i respektive verk, (Eva Grinsztajn som Manon och Christophe Duquenne som Des Grieux), allt medan deras förfärliga öden närmar sig sin fullbordan.
Aurélie Dupont och Jiri Bubenicek utför som föreställningens kärlekspar, enormt avancerade lyft. Den tjeckiske gästdansaren som vanligen dansar Neumeiers Hamburgballet tillsammans med sin tvillingbror Otto, stod för en mycket intensiv Duval. I scenen där han läser avskedsbrevet uttrycker han ilska, desperation och förtvivlan i enormt kraftfull dans och skådespeleri.
Duponts gestalning av den till en början mest åtrådda kurtisanen till en övergiven och döende kvinna var både tekniskt och dramatiskt vacker. Mot slutet av baletten och Manons tragiska öde är ett faktum, uttrycker den lyriska Duponts all den känsla som den själ gör, som offrar sig för kärleken. En eget sätt att göra en Callas eller en Garbo.

Simona Gouchan