Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 20 september 2020

På Shakespeares planet

2010-02-27

Fakta:

Namn: Ta min hand
Koreografi: Birgitta Egerbladh
Plats: Gasklockorna, Gävle
» http://www.gavlefolkteater.se/

Om man tar allt Shakespeare skrivit och kramar ihop alla sidorna till en stor boll. Som man slänger ut i rymden och så iakttar denna planet så som man betraktar en himlakropp från jordskorpan.

Så tänker jag när Birgitta Egerbladh tar oss vid handen och låter oss landa på Shakespeares planet. Medaktör i hennes kollage av Shakespelaretexter och dansteater är den lika märkliga som fantastiska Lilla Gasklockan i Gävle, ritad av Ferdinand Boberg och inuti med lätt han anpassad till teaterrum. Som på långt håll ser vi Människan och hennes möda, glädje, misslyckanden, resignation och triumf.

Publikplatsernas runda manege vrids sakta och utmed den runda byggnadens väggar uppstår nya spelplatser. De inåt vända strävpelarna, de höga fönstren, de tunga portarna – allt kan användas kreativt och bilda nya rum och världar. Nio personer dansar, sjunger och gestaltar, tänjer, rådbråkar och älskar fragment ur Shakespeares verk.

Ibland känns det som att fånga fjärilar med håv: där kommer bestämt Romeo och Julia farande? Othello ? Nä, Kung Lear ! Och så stora glittrande sjok av, framförallt, En midsommarnattsdröm .
Fragmenten är ordnade efter känslomässig kulör och vi, spelet och gasklockan vrider sig runt, runt från förälskelsens eufori till missförståndens trassel, från galet raseri till tyngsta sorg. Det är inte nya tolkningar av Shakespeares texter, men en slags nyter användning av all den visdom och skönhet de rymmer.

Birgitta Egerbladh har en fabulös stjärnkarta för att hitta rörelser och positioner som berättar och uttrycker mycket. Ticks är hennes specialitet, små knyckar med halsen, någon som suger på en hårslinga, någon som kliar sig ideligen eller gnider sina knän. Hela upplägget är också fruktbar terräng för att pröva könsroller och genusperspektiv och om man skulle våga sig på att kalla någon humor för kvinnlig, så är det Egerbladhs.

Scenen med fyra håglösa kvinnor som vattnar krukväxter till den käcka slagdängan Sommaren det hände är helt magnifik. Små rörelser av nedsjunkna axlar, återhållen ilska och inställda utbrott får iakttagaren att jubla över ett manifest liksom sett inifrån.

Men mest råder här ett vackert allvar med en valvhöjd som anstår gasklockan. Det går ganska sakta, det blir mycket av allt men det är också finstilt, rikt på perspektiv, fullt av både vardagsnära iakttagelser och eviga frågeställningar. Ensemblen om nio personer, varav två även musicerande, är ovanligt jämn och jämspelt. Växelbruket mellan 1960-talets lejongula soffa och beiga polo till renässansens svarta jackor med pipkråskrage används kreativt, dekonstruerat och upplöst ibland, komplett och historiskt ibland.

Så blir Ta min hand som silvriga pilkvistar i en knallgul tillbringare av plast. Sakligt, poetiskt, mänskligt guidar hon på Shakespeares planet.

Publicerat i Expressen 23 februari

Margareta Sörenson

Fler Föreställningar

Annonser