Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 21 oktober 2020

Strømgren erövrar både världen och oss

2010-01-31

Fakta:

Namn: Selskapet
Koreografi: Jo Strømgren
Ensemble: Jo Strømgren Kompani
Plats: Dansstationen/Palladium, Malmö
» http://www.dansstationen.se

   Vad är det som gör att vi aldrig får nog av Jo Strømgrens uppfinningsrika, fabulerande rika och samtidigt djuplodade föreställningar? De inte bara värmer våra sinnen utan sätter också fokus på oss själva och vår egen själviskhet.
 
    I Malmö visades nyligen Sällskapet (selskapet ) som sedan premiären 2008 redan hunnit turnera runt halva jordklotet.

    Strømgrens sätt att handskas med scenrummet, som reduceras till en intim plats för samkväm där vi själva känner oss hemma,  gör att hans karaktäristiska spelstil kan uppskattas av en bred publik. Härtill kommer hans låtsasspråk som är en härlig blandning av all sköns ordförvrängningar som i samklang med de starkt mimiska och fysiska uttrycken skapar en teatral kommunikation som alla kan förstå.
  Man kommer att tänka på Commedia del’Arte där man talade i ett så rasande snabbt parlando att ingen uppfattade orden, men mimspel, karakteristiska dräkter och kroppsspråk lyckades förmedla budskapet. I likhet med Commedia dell’Arte föreställningar är även Jo Strømgrens Sällskapet fullproppad av politiska undertoner.
    Strømgren ger sig på vårt eurocentrerade  samhälle som lägger sig platt för USA samtidigt som vi tafatt försöker hänga med i världssamfundets utveckling. De seglivade affischerna med Mao lever och frodas ännu och hänger med på en T-shirt samtidigt som helikoptrarnas och flygmaskinernas dån påminner oss om att Kina håller på att gå om oss.

    Det mest fascinerande är att föreställningens nonsenssnack utvecklas ett både roligt och rytmiskt språk som ger nya scenkonstnärliga perspektiv av symbios mellan teater, performance.
De tre skådespelarna byter förklädnader – från den typiske byråkraten med kaffekoppen som räddningsplanka och slips som anger statustillhörighet till Maoistkarikatyr.
    Kanske är det så att vi lurar oss själva genom att se ner på andras traditioner. Måste vi alla vara likadana? Dricka vårt kaffe och lugnt se på medan de andra blir som vi? 
Karikerar de varandra eller oss?
Publikens småskratt blir till en del av själva föreställningen som är uppbyggd av en mängd träffande tablåer med koppar i mängder som man ställer upp på en hylla,  en evigt återkommande förtorkad tepåse som man aldrig verkar kunna göra sig kvitt, en detalj i mängden av småttigheter som vi är specialister att haka upp oss på.
  Minuterna efteråt  vänds hyllan med kaffekoppar och en bild av Maos röda armé dyker i stället upp på den. Det hela är kontrapunktiskt samstämt och det mimiska kroppsspråket så träffande att det talar till alla. Såväl i Malmö som i Moskva där den just visats.

Ann Jonsson

Fler Föreställningar

Annonser