Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 01 oktober 2020

Kärleken enligt Ryska baletten

2010-01-15

Fakta:

Namn: Spectre de la Rose, L’après midi d’un faune, Le Tricorne, Petrusjka
Koreografi: Michail Fokin, Vaslav Nijinskij, Leonide Massine,
Ensemble: Parisoperans balett och orkester
Plats: Opéra National de Paris
» http://www.operadeparis.fr

Med obesvarad kärlek, lust, en ung flickas kärleksdrömmar och en fauns mer konkreta utlevelse har Paris valt att fira Djagilevs 100-årsjubilerande Ballets Russes eller ryska balett.
Fokine’s Spectre de la Rose inledde den helt utsålda kvällen. I tio minuter dansar en ros, eller snarare ett obestämbart och bleksiktigt spöke (Emmanuel Thibault) oavbrutet runt en ung sovande flicka i en stol efter att hon kommit hem från kvällens bal.

Det enorma flytet och lättheten i pas de deuxet till Carl Maria Von Webers musik medan flickan förblir sovande handlar såväl om rosens förhäxande makt som hela den poetiska fantasin.
De följande tio minuterna var mer explicit sexuella med L’après midi d’un faune, både ursprungligen dansad och koreograferad av Nijinskij till musik av Debussy. Den imponerande fauvistiska scenografin av Bakst lämnar bara en small trång stig längs scenens framkant kvar för den minimalistiska dansen inspirerad av antika fresker. Men det är faunens heltigenom djuriska sensualism, till hälften människa hälften djur (Jérémie Bélingard), och hans avslutande stöt in i slöjan som en av nymferna (Emilie Cozette) har tappat som verkligen visar på den rena kraft som verket fortfarande besitter.
I Le Tricorne förflyttades handlingen till en spansk by i Picassos design till musik av Manuel de Falla. Detta verk av Massine, den koreograf som ersatte Nijinskij i Djagilevs Balettrupp, är i längsta laget, men ändå fylld av små underhållande tilldragelser där man plötsligt brister ut i flamenco och sevillanas.
Själva historien handlar om en fet Corregidor (Guvernören själv med sin trekantiga hatt.) som åtrår mjölnarens hustru. (Marie-Agnès Gillot), och som blir gjord till åtlöje av det unga paret: Kärlekens triumf uttrycktes med emfas av Jose Martinez, vars eleganta and subtila mjölnare gjorde det starkaste intrycket.
Slutligen sammanfattades den obesvarade kärleken av den sorgsne clownen med sin x-formade position och sorgsna ansikte. Med Benjamin Pech som Petrusjka, Clairemarie Osta som ballerinan och Yann Bidard som moren, blev marionetternas kärlekstriangel till Stravinskijs musik så perfekt som den kan bli. Men det är trots allt den fantastiska balettkårens fina solon som gatudansare och zigenare i granna kostymer i dekoren skapad av Aleksander Benois, som verkligen förde oss rakt in på en rysk marknad. Precis som Petrusjka förblivit levande i 100 år fortsätter även Ballets Russes att vara det.

Simona Gouchan

Fler Föreställningar

Annonser