Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 18 januari 2021

Nyårsgala utan nyheter

2010-01-04

Fakta:

Namn: Balettgala på Kungliga Teatern
Ensemble: Kungliga Baletten
Plats: Kungliga Teatern, Stockholm
» http://www.operan.se

Operans balettchef Marc Ribaud har rätt i att en s k galaföreställning är ett bra tillfälle att visa upp ett danskompani.
Nyårsgalan på nyårsaftonen gjorde så, och en del fungerar alldeles utmärkt som provsmakningsbitar, annat blir utlyft ur ett sammanhang som det skulle behövt. Men man kunde också ha valt ett program där stilar och traditioner var mer varierade om man nu ville ”visa upp”.

Marie Lindqvist och Dragos Mihalcea dansade ”sovrums-pas-de-deux”:et ur Manon fint, men hann inte arbeta upp den laddning det förmodligen skulle ha haft om det varit en del i en helhet. Dessbättre tas verket upp som helaftonbalett i slutet av 2010.

Avsnittet ur Giselle fungerade däremot alldeles utmärkt trots sin egenartade äkt-romantiska stämning från trolska skogen där Giselle blivit ett luftlätt väsen tillsammans med andra, i kärlek svikna unga kvinnor. Jurgita Dronina dansade som om hon knappt rörde vid golvet och Andrey Leonovitch höll sig i bakgrunden så där diskret som stilen ansåg var lämpligt på 1840-talet.
Adolphe Adams (O, Helga Natt-kompositören) musik rytmiserar med rund puls.

Hovkapellet tog all uppmärksamhet i andra satsen ur Beethovens sjua, dansverket Passion av balettchefen själv blev en proper bakgrund utan närmare förbindelse med musiken. Som klarade sig alldeles själv.

Internationella gäster i klassisk balett förekommer inte ofta här och visst är det intressant att avnjuta störtsäkra Tamara Rojo, med balanser utöver det vanliga, vänligt och fint sekunderad av Jan- Erik Wikström. Men om hennes konstnärliga kapacitet får vi sväva i ovisshet.

Paret från American Ballet, Gillian Murphy och David Hallberg, gnistrade inte som man kunde vänta utan dansade snyggt, fint men ganska profillöst i Balanchines Tema och variationer, som lätt får något mekaniskt över sig.

Ett litet smycke var det korta avsnittet ur Bajadären där en bronserad Avetik Karapetyan gjorde dynamik av 1800-tals orientalism.

Så kan man bara hoppas att galans ensidigt ”gamla” nummer inte återspeglar verksamheten framöver. Tradition kräver förnyelse, förnyelse kräver en levande tradition. Gott Nytt Dansår med god balans – på resursstarka operahus såväl som hos minsta källarkompani.

Recensionen är tidigare publicerad i Expressen Kulturen Scenbloggen 31 dec 09.

Margareta Sörenson

Fler Föreställningar

Annonser