Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 28 september 2020

Goda nya år för nycirkus

2009-12-31

Fakta:

Namn: PSY
Ensemble: Les 7 doigts de la main
Plats: Subtopia
» http://www.les7doigtsdelamain.com/

Med en lättnadens suck önskar jag nycirkusen Gott Nytt År 2010. Ty jag har sett PSY. Annars har jag börjat misströsta om de nya och gränsöverskridande cirkusformernas vidare utveckling, men alltså: det går. Les 7 doigts de la main ( numera alias The 7 Fingers) visar att med fantasi, dramaturgisk skicklighet, humor och känslighet kan de tekniska kraven balanseras av de konstnärliga.

Allt oftare säger man ”cirkus” om det som nyss kallades ”nycirkus”. Så är också nycirkusen inte längre ny i tidsmässig mening, utan har sisådär trettio år på sin vältränade nacke.
I Sverige är den ungefär hälften så gammal via Cirkus Cirkörs bildande, utbredande och snabba utveckling. Att förändra den traditionella cirkusen var nycirkusens idé, bort från teknisk show med tigrar och akrobater mot en lyrisk och uttrycksfull scenkonst som använde gamla medel för nya syften. Inslaget av multimedia har varit stort och kreativt, men klingar av till förmån för mer fokus på Artisterna med stort A och deras kunnande.

Med PSY (galning, av psykotisk på franska, engelsk turnétitel är Mad Circus) visar De sju fingrarnas kompani att språngbrädor, jonglering, tyskt hjul, rep och hela härligheten kan infogas i en berättande bildteater som reflekterar över ett tema i stort och smått, i detta fall galenskap. Två ramar korsas: dels terapisoffan hos en ”shrink”, dels ett hus/hem i två på varandra ställda containrar med hål i taket. Husets trappa kan rullas ut från huset och delta i spelet som ramp, bardisk, vippbräda och jag vet inte vad.

I synnerhet när man låter en rolig maximal-cirkus-känsla svämma över sina bräddar bjuder PSY på fantastisk scenkonst. Jonglering, som enligt min mening ofta blir lite långtråkig, får nytt liv i ett ’tutti’ när elva artister jonglerar, alla med sig själva och varandra och på scenens alla olika nivåer. Galet, fabulöst, otippat och överväldigande.

Psykos-temat bollas det också med, både humoristiskt och allvarsamt. Den unga kvinnan som är rädd för höjder, visar sig bemästra sin skräck i trapets skyhögt över scenen. Vackert! En kille i tyskt hjul, ett sådant människostort som man kan rulla i, utanpå och på tusen andra sätt, lyckas domptera sig själv och hjul till skön konst: njutbar, tolkningsbar, personlig.

Akrobaterna på kinesisk påle (en vertikal, tunn pelare) lyckas göra en humoristisk och hisnande studie i sömnsjuka. Héloise Bourgeoïs, med kudden kramad under örat, är helt förbluffande. Hon hör till de sju fingrarnas urtrupp, och från ’kast med liten tjej’ som jag såg i Traces häromåret har hon utvecklats fint i dramatisk, lyrisk riktning.

Två timmar med rejäl paus i mitten känns inte alls för långt. Resan till Alby i snö och de kreativa cirkuskonsternas svenska Mekka, Subtopia, i värme ger mångfalt igen. Här i ytterstadens utsträckta armar trivs (ny)cirkusen, precis som i resten av världen.

Publicerat i Expressen.se/scenkonstbloggen 29 dec 2009.

Margareta Sörenson

Fler Föreställningar

Annonser