Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 29 september 2020

Judas och Pedro

2009-12-30

Fakta:

Namn: Judas testamente
Koreografi: Michail Kaziniks & Peter Kleinwich
Plats: Teaterstudio Lederman
» http://www.teaterlederman.com

| Kazinik/Lederman/Greis | Lederman

Peter Kleinwichs är mer intressant än Judas, det kan inte hjälpas. Den här gången! Ändå är frågan om Judas nog så intressant och gåtfull. Han blev en antisemitisk symbolfigur med sina trettio silverpenningar, trots att Judas var varken mer eller mindre judisk än Jesus själv, eller någon annan av lärjungarna. En antisemitisk schablon ända in i Luciatågens svans, svingande sin penningpung.

Michail Kaziniks och Jurij Ledermans idé har fått text av Pernilla Greis. Det är en fragmentarisk historia kring några frågeställningar om Judas – varför tog han sitt liv efter förräderiet? Hade han inte förrått sin läromästare, hade inte Jesus korsfästs. Och kristendomen hade inte fått den utformning den haft. Hur hade det då gått med Bachs Matteuspassion? Med förintelsen? frågar man i denna galghumoristiska skiss kring ett tänkvärt tänk-om-inte.

Men vid närmare eftertanke överträffar Peter Kleinwichs temat och pjäsen, där han spelar den enda rollen som sig själv, till Sverige inflyttad polskjudisk liten pojke på 50-talet. Pedro el Polaco, som han också kallas, är ett fenomen med sjusärdeles gott humör. Danspedagog och urskicklig dansare av spansk dans, men med en vid repertoar av musikaler, nattklubbar och bejublad fest-konferencier.

Här tar han sig obesvärat an allvaret med en klackspark. Växlar mellan tal, textläsning, dans, kuplettsång och knyter plötsligt helt sakligt de tunna snörena till ett par kastanjetter på sina fingrar, och pa-da-ram! Klackarna och kastanjetterna väver rytmiska mönster som talar om livsens smärta och dess glädjeämnen i samma andetag.

De något otippade dansinslagen håller samman helheten. Berättelsen om pojken Peters första julgran i Sverige, varför Jesus kallade just Judas för ”min vän”, och varför den här pjäsen överhuvudtaget måste spelas.

Ut i snömodden kommer man inte klokare. Men gladare, upplyft.

Publicerat i Expressen.se/ Scenkonstbloggen 27 dec 2009.

Margareta Sörenson

Fler Föreställningar

Annonser