Absolut avklarnad danskonst

Vi måste snart, för välfärdens skull, alla räkna med att jobba på övertid.
För den goda sidan av saken kan vi knappast få bättre inspiration än Mats Ek, Niklas Ek, Ana Laguna och Michail Baryshnikov.

Alla har de med råge passerat den ålder då dansarkarriären brukar anses över, men fyra kvällar på Dansens Hus i Stockholm visar vad de kan tillföra i form av fördjupad kunskap och konstnärligt mogen kraft.
Mats Ek koreograferar våra nära relationer. Gestaltar i känsla och tid. Upptakten Ickea är ett återbruk, en humoristisk lek på temat Litet bo jag sätta vill, där det framför allt är roligt att se koreografen dansa själv, att se rörelserna i den kropp som föder dem. Tillsammans med Ana Laguna bygger han bo medan Niklas Ek dyker upp, som en skugga av det okända (barnet) och tränger in mellan paret.
I Den andre dansar Niklas Ek tillsammans med Michail Baryshnikov. De delar liv och byrå. Intimiteten är genomgående för kvällen av det djupa slag där man ogenerat stoppar händerna i varandras fickor.
Följsamheten är total. Ek, kraftfull i rutig kavaj och Baryshnikov, elegant i enklare skjorta, olika men ändå samstämda i sin energi.
Tillsammans behärskar de scenen med barnslig lätthet. Darr på foten, hopp eller händer som skakar, allt är en samhörighet som visar sig bära på oanade bråddjup. Urpremiären är ännu ett stycke att lägga i minneslådan.
Men finalen är trots allt starkast. Ställe, som gjorde Baryshnikov till Ekdansare 2007, och som visades i Sveriges televisions Danskväll i november, framstår här som absolut avklarnad danskonst.
Baryshnikov har nu infiltrerats helt av Eks koreografiska språk. Han och Ana Laguna gestaltar det strävsamma paret som färdats sida vid sida, med köksbordet som hela livets epicentrum, i en skimrande förening av konstnärlig människoskildring och magisk teknik. Ek, Laguna och Baryshnikov representerar en spetskompetens som vi måste värna om och låta många uppleva.

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten 21 december 2009.

Lis Hellström Sveningson