Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 02 december 2020

Nygammal Nötknäppare gnistrar

2009-12-01

Stockholmsoperans Nötknäpparen är en riktig julkaramell med glitter, fest, smällare och spök. Hela produktionen är ett vackert exempel på vad en nationalscen i ett avlägset nordiskt land kan ägna sig åt: att INTE vara provinsiell och ängsligt blickande, härmande mot en allmän balettkonvention, utan arbeta med originalverk. De kan som här vara regionalt förankrade ibland, men på ett historiskt medvetet sätt som gör ett verk samtida. De fjorton år som gått sedan urpremiären oräknade.

Pär Isberg och Erik Näslunds Nötknäpparen uruppfördes 1995 på Stockholmsoperan och har blivit en av husets största succéer genom åren. Efter flera varv på repertoaren, (den är också uppsatt i Göteborg, både som helt verk och i ”småbitar”) är den nu tillbaka i all sin glans.

Det är Isbergs starkaste verk, där han har arbetat med fin och fantasifull mix av klassisk balett, sällskapsdans och lyrisk dramatik. Historien med Erik Näslunds libretto är sjusärdeles väl genomarbetad med sin sammantvinning av E.T.A. Hoffmanns gamla skräckis Nötknäpparen och Råttkungen och Elsa Beskows Petter och Lottas jul.

För barnpubliken, för detta är en uppsättning för barn och familj, finns hur mycket som helst att titta på. Men fyllda sex, sju år är nog att rekommendera för att kunna hänga med i svängarna och notera de många detaljerna. Samt ha lite tålamod i ett ganska långt pas de deux.

För den mer rutinerade dansentusiasten finns mycket att glädja sig åt. På nypremiären satt inte all ensembledans helt perfekt, men Oscar Salomonsson som Kolaren är en trevlig bekantskap. Han har en utmärkt dramatisk kraft, personlig utstrålning och en säker teknik. Jurgita Dronina som Husan skiftar helt mellan undergivet, sopande huskors och älsklig, magisk sagodansös i julnatten. De är ett gnistervitt par som sätter snurr på fantasin och låter den stanna upp i en allvarsam reflektion om det gnister som uppstår mellan unga människor med bankande hjärtan.

Det är också intressant att se hur dansarlagen så att säga flyttat fram en generation. Jurgita Dronina har ”avancerat” från Lotta till Husan, Brendan Collins har axlat Farbror Blås silvriga trollerikappa. Petter och Lotta dansades av Jens Rosén och Nathalie Fernandez på nypremiären, adekvata som ’barn’. En ny svart pudel spelar Pricken med grön rosett på svansen, och kan t o m göra konster och hoppa över sitt koppel. Tjajkovskijs musik är och förblir en konfektask av lyxigaste slag, med idel smarriga bitar inslagna i färgglada, skimrande papper.

Margareta Sörenson

Se vidare www.operan.se

Fler Nyheter

Annonser