Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 04 december 2020

Transparans och närhet i nuet

2009-11-16

Fakta:

Namn: Pellucid//Now
Koreografi: Kuik Swee Boon/// Jens Bjerregaard
Musik: Darren Ng & Ryuichi Sakamoto///Mozart
Ensemble: Mancopy
Plats: Koreografisk Center Archauz, Århus
» http://www.archauz.dk

Danskompaniet Mancopy visar ett fint och kontrastfyllt dubbelprogram på Archauz i Århus med Kuik Swee Boons kreation Pellucid och Jens Bjerregaards improvisationsverk Now.

Som Jens Bjerregaard själv som konstnärlig ledare av Koreografisk Center Archauz, skämtsamt säger när han välkomnar publiken till den delade kvällen Now, så är det verkligen läge för klimattoppmöte och energisparande i kvällens första verk. Den enda ljuskällan i den lovande unga Singapore-kinesen Kuik Swee Boons kreation Pellucid är nämligen – i stort set bara – en enda glödlampa. I gengäld används den ytterst effektivt i hela sin spännvidd mellan ljus och mörker till att skapa olika slags rum med korta och långa eller sparka respektive diffusa skuggor.
Pellucid handlar om att vara fången i, röra sig i, vidga och inta ett rum. Detta gör Mancopys fyra fina dansare, Katri Siipola, Lodie Kardouss, Taneli Törma och Johan Ohlson, både dynamisk, djuriskt och med stor följsamhet i den mycket originella koreografin till Darren Ng och Ryuichi Sakamotos bl.a. följsamt klingande pianomusik.
Utifrån en liten vit kvadrat rör sig de fyra dansarna iförda gråa dräkter allt längre och längre ut i det stora mörka rummet. Inte bara över golvet, utan också i fantasifulla lyft och steg upp över väggarna. Det är fascinerande att se rörelsekvaliteterna bland annat när dansarna glider och dras över golvet eller när en dansare står på en stol och skulpturalt snurras runt och kastar skuggor ut i rummet. Men det råder också ett hotande maktförhållande i männens sätt att leda kvinnorna och det får ett brått slut när Lodie Kardouss till slut tar makten över lampan.

Jens Bjerregaard har i och med Now, för första gången kastat sig in i ett improviserat verk. Den annars alltid så strakt strukturerade koreografen har helt enkelt prövat på en typ av formsökande som han annars alltid motsatt sig. Lyckligtvis finns det en för publiken klar struktur med överordnade regler i Now. Till den väljs olika musikstycken av Mozart slumpmässigt från den ena föreställningen till en andra, medan en dansares uppläsning av ett utdrag ur Oscar Wildes Dorian Grays porträtt är ett bra återkommande motiv.
I en av sekvenserna är kontakten mellan de fyra dansarnas händer och armar som leder till intrasslade ringdanser, i en anden cirklar de två kvinnorna runt de två männens midjor, och några duetter avslutas med ett lustigt triolyft.
Det råder en fin energi mellan dansarna och inte minst den lilla blonda Katri Siipola är väldigt uppfinningsrik i sitt rörelsespråk i den gott och väl en och en halv timme långa improvisationen som absolut inte känns för lång.
Fyra speglar reflekterar ljus och rörelser och ljuset i den avslutande sekvensen är härligt när dansarna själva lägger till sina väsande stämmor innan de går tätare och tätare tillsammans för att avsluta det hela med en kyss.

Spelas på Archauz, Århus, till och med 21 november.

Vibeke Wern

Fler Föreställningar

Annonser