Liten och fin

Bo W Lindström är en av få i Sverige som kan fylla ut det franska begreppet ”un grand mime”, en stor mimare. I Frankrike och centrala Europa är det ett hedersomnämnande, i vårt svala land av en del uppfattat som någon slags lustighet.

Det finns många riktningar för den samtida mimen, och – om sanningen ska fram – är den idag väl integrerad med teatern. Titta bara på Bo W Lindström, en av Pantomimteaterns grundare! Ortodoxi är inte hans tekopp och nu gör han mol allena, regi Victoria Khan, Morfar och drömtutan. Den är lika rolig och tänkvärd att se vare sig man är fem, 15 eller 55. Eller 95, tänker jag mig.

Liten och fin, som Bo W själv. En behändig historia om en liten prudentlig herre, med den minsta portfölj som skådats, som ska hämta morfars gamla munspel på vinden. När tonerna släpps fria ur spelet hamnar han både i det ena och andra: dröm, nostalgi och fasa i en välblandad mix.

Hunden, hur gick det egentligen för hunden, grubblar man på vägen därifrån. Fast man skrattat åt snöret som killar mellan tårna, åkt karusell med slipsarna och stirrat på en vevgrammofons majestätiska uppsyn. Fantastiskt, utmärkt. Prima teater. Medalj till Bo W.

Morfar och drömtutan spelas på Biblioteket i Barkarby 7 november och Medborgarhuset, Älvsjö 14 november samt på teater Påfågeln i Stockholm 16-28 november .

Publicerad i Expressen Kulturen Scenbloggen 15 okt

Margareta Sörenson