Den vassa bilden

Teatergruppen Image Aigüe (den vassa bilden) är mer projekt än föreställning. Lá-bas-ici (där borta här) som gästspelar på Orionteatern är ett Europa-projekt med en teater som står nycirkusen nära och som arbetar språklöst. Gruppens konstnärliga (och säkerligen också praktiskt sinnade) ledare, Christiane Véricel har sedan tidigt 80-tal i Image Aigüe sammanfört unga människor från olika språkområden och kulturer och låtit ett gemensamt, rörelsebaserat scenspråk växa fram.

I Sverige har samarbetspartnern varit Cirkus Cirkör i Botkyrka, förstås. Där finns rätt slags kreativitet, socialt ansvar och energi för att workshoppa loss. Några jätteblonda killar har lagts till gruppen och är väl det svenska samarbetets resultat. Den föreställning som visas på Orionteatern är övertygande och djupt sympatisk som projekt, som föreställning för publik är det inte lika fabulöst. Roliga idéer tappar humorn av att upprepas. Den tunna storyline som finns med en jobbig typ som vill hindra alla att vara på scenen är, förstås, en allegori i migrationens tid för tolerans och mångfald. Men den blir inte tillräckligt varierad och utvecklas inte.

Bra jobbat, tänker man. Och kul för barnen som är med, men måste man kasta och dänga så mycket med ungarna? (Barnkonventionen, hm, hm.) Det stora värdet med Image Aigüe är nog det globala äventyret för alla inblandade. Och det ska verkligen inte förringas: från Frankrike till Israel, Indien, Brasilien, romer i Macedonien och 2008-09 Europaprojektet Frankrike-Tjeckien-Sverige. Det imponerar.

Publicerat i Expressen Kulturen Scenbloggen 26 oktober

Margareta Sörenson