Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 24 september 2020

Shakespeare som revy

2009-11-01

Fakta:

Namn: Helligtrekongersaften (H3K)
Regissör: Barry McKenna, Martin Tulinius och ensemblen
Plats: Teater Republique, Köpenhamn
» http://www.republique.dk/

Teater Republiques allra första egenproducerade föreställning Helligtrekongersaften (H3K) – på svenska Trettondagsafton – bygger på Shakespeares förevigade komedi med samma namn.
Att den har blivit en storsuccé bygger ytterst på de fantastiska aktörerna, sex riviga queerladdade killar som gör sitt yttersta för att vi alla inte bara ska förstå utan också roa oss.

Att göra teater av Shakespeares odödliga ord är en konst för sig som många försöker sig på. Det är inte bara luftanden Ariel som spelar och sjunger hos Shakespeare. Det myllrar av melodier, rytmer och danser. Därför kändes det rätt med de musikaliska inslagen som Klaus Risager stod för. Men trots alla melodiska stämmor, kvicka infall och själfulla ord hade föreställningen tappat mycket av sin utstrålning utan den spännande scenografin.
Ett annat av Shakespeares karaktäristiska grepp som man mycket riktigt tagit upp här, var att samtliga aktörer, även de kvinnliga, alltid spelades av män. Här var det ett gäng killar som spelade både män och kvinnor. De är klädda i alldagliga kläder – typ T-shirt och jeans -och när de spelar den kvinnliga rollen täcker de huvudet med en tunn svart huvudduk. Allt för att publiken skall känna sig på hemmaplan.
Historien bygger på tvillingparet Viola och Sebastian som efter att derats fartyg har förlist kommer i land varpå följer en mängd kärleksförvecklingar.

Hela föreställningen utspelar sig i ett provisoriskt cirkustält, som alluderar på Shakespeares egen The Globe, som ju ganska nyligen pietetsfullt tidsenligt rekonstruerats. För Shakespeare var det också otroligt viktigt att publiken, som lär ha kommit och gått under de långa föreställningarna, skulle känna sig direkt deltagande. Själv kallade han förresten sin teater
” a wooden O” ( detta ” O av trä ” ). Det sägs också att han kallade scenen för en ” cockpit ” ( tuppfäktningsarena )!
I Köpenhamn består själva scenen av ett upphöjt podium eller arena i vilken finns öppningar här och var som stängs med lock. Ur dessa dyker aktörerna upp och ned med jämna mellanrum. Ibland ser vi dem också springa runt bland publiken. Allt detta hoppande och springande känns emellertid i slutändan så enerverande att det känns svårt att riktigt engagera sig. Om detta var ett dramaturgiskt grepp anar jag inte! Men som sagt efter två timmar har man fått nog.
Ganska nyligen såg jag en annan Shakespeareuppsättning av liknande slag. Ett belgiskt-schweiziskt kompani Arena som i trä hade byggt upp en exakt kopia av The Globe som de sedan reste runt med i Europa för att montera upp och ned på olika torg. Föreställningen de gav var Macbeth och även här blev det scenografin som räddade det hela. Här kände man verkligen av själva konstruktionen, till och med så starkt att man satt och lyssnade till knäppen från bräder och stockar som verkade ett rent provisorium. Men höll gjorde det för de satte upp den på ytterligare ett tiotal platser!
Förvandlingen av scenrummet, från det strikt upplinjerade teaterrummet till dagens alltmer gatunära scentänkande är angelägna frågor som den här föreställningen tydligt visade på.

(HK3) spelas till den 7 november.

Ann Jonsson

Fler Föreställningar

Annonser