Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 21 september 2020

Perfect Performance med Garcìa

2009-10-28

Fakta:

Namn: Aproximación a la idea de desconfianza
Koreografi: Rodrigo Garcìas
Plats: Perfect Performance, Stockholm
» http://www.perfectperformance.se/

Det finns visserligen en starkt obehaglig sida hos Rodrigo Garcìas verk. Jag går inte med på att djurplågeri kan vara en ingrediens i konsten. Det är sant att djurindustrin överträffar dessa sceniska övningar med ljusår; men det blir ändå en etisk fråga på scenen.

Inte desto mindre måste man säga att Rodrigo Garcìas verk är noggrant komponerade och väl utförda. Den princip som härskat i de verk jag sett är korsningen av ett sceniskt skede och en omfattande, resonerande text som projiceras i scenens fond.
Perfect Performance-festivalen inleds med Garcìas Aproximación a la idea de desconfianza> (Ett närmande till idén om förtroendebrist), där han inte, som ofta annars, deltar själv på scenen. Tre skådespelare, sex hönor, en sköldpadda med kamera fasttejpad på ryggen. Ett dussin statister häller röd vätska över sig och ”dör” på scenen, samt likplundras.

Det hälls en hel del. Mjölk, sirap, vatten och joxas med jord och grönsaker. Naturens material, människornas kroppar i bilder av varat. Och så texten som i en jag-form reflekterar över den västerländska civilsationen, Europas ”well-off people” och ovilja att förändra villkoren för andra och sämre lottade delar av världen. Stundtals ser hönorna ut att vara de mänskligaste på scenen, deras beskedliga kacklande skapar ett eftersinnande lugn.

Rodrigo Garcìa fick i år ett av EU-teaterprisets mindre utmärkelser för ”New Realities Theatre”. Det är flott att Perfect Performance har fått hit den ryktbara gruppen och Danjel Andersson har all heder av att rigga PP-festivalen samt TUPP i Uppsala. Dit kommer Laurie Anderson i vår- tänka sig!

Men är det inte dags att Danjel Andersson slutat med sin luftiga argumentation för att performancekulturen måste få finnas? Den finns! Sedan länge. Den har i tjugo, trettio år med kraft påverkat danskonsten, teatern, konstlivet (som den också påverkats av). Det börjar bli lite larvigt att försvara den: vem är emot?

I synnerhet när festivalen inleds och inramas så lekfullt och roligt som på Dansens Hus ikväll. Före Rodrigo García kunde man se Gob Squad tv-intervjua anländande publik och ”terra” dem på olika, roliga sätt. Som visades på jätteskärm i foajén. Likaså kunde man se (och delta) i skuggspel med Eva Meyer-Keller. Ganska kul; men inte så nytt och hippt precis. Roligast för de som deltog, tänker jag mig.

Inspirerad av detta utforskade jag min kritikerroll en stund i foajén i ett slags kull med enastående krångliga regler. På en stjärnformad spelplats. Min roll var att skydda Danjel Andersson mot en anfallande Karl Dunér. Det gick sådär måste jag erkänna.

Publicerat i Expressen Kulturen Scenbloggen 24 oktober

Margareta Sörenson

Fler Föreställningar

Annonser