Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 26 september 2020

En italiensk midsommarnattsdröm

2009-10-27

Fakta:

Namn: En Skærsommernatsdrøm
Koreografi: Balanchine, Tim Rushton, Jorma Elo, Bournonville
Musik: Felix Mendelsohn-Bartholdy
Ensemble: Teatro Alla Scala, Milano
Plats: Aalborg Kongres & Kultur Center
» http://www.teatroallascala.org

Danska balettbarn från Odense, Århus och Holstebro svärmar hän över scenen som eldflugor, när Teatro Alla Scala dansar Georges Balanchines En Skærsommernatsdrøm (En Midsommarnattsdröm) i Aalborg. Det måtte vara en dröm för de unga dansarna att få dansa med det berömda kompaniet och deras del i föreställningen är verkligen viktig. Glatt och oförskräckt surrar de runt bland de italienska dansarna som om de inte gjort annat dagligdags.
Det är svårt att förstå, varför Teatro Alla Scala just väljer att turnera med George Balanchines En Skærsommernatsdrøm, som verkar ganska bedagad, det gör likaså de bleka och ganska enkla kulisserna. Det italienska kompaniet har ju för övrigt en ganska spännande repertoar av både klassiska och moderna verk som de kunde visat. Visserligen var Balanchine en gudabenådad koreograf, men narrativa baletter var inte hans starkaste sida. Historieberättandet i En Skærsommernatsdrøm är också så fragmentarisk att det nästan är obegripligt. Shakespeares förväxlingskommedi blir överhuvudtaget inte dramatiserad, det enda man förstår är bara att den ganska så teatraliska och diaboliska Puck, dansad av Riccardo Massimi, sprider svartsjuka bland några unga älskande. Dansarna flyger fram och tillbaka över scenen utan att man blir så mycket klokare av det. Det är också som om Gilda Gelati, som dansar Titania, knappast hinner med i det snabba tempot, och hon är överhuvudtaget ganska ostadig. Hennes kavaljer dansas däremot med emfas av Mick Zeni, och Antonino Sutera dansar lika vackert i Operons roll. De två herrarna dansar tillsammans med höga språng, exakta piruetter och långa blickar mot publiken. De har koll på stegen och de är föreställningens bästa dansare.
Andra akten, där ingen historia berättas, men där det istället bara dansas i hertigens palats är den intressantaste. Den består av ren dans av den sort som Balanchine är bäst på. Titania och hennes kavaljerers långa pas de deux är enormt betagande. Det går diagonalt över scenen och fötterna zigzackar fram över scenen som om de spann en osynlig spindelväv. Denna poetiska pas de deux avslutas med att Titania knäfaller på tåspets för att därefter falla framåt i armarna på sin kavaljer. Det är dramatiskt och elegant. Det skulle också ha behövts lite fler av den sortens ögonblick i den första akten, ögonblick där tiden verkar stanna upp och en dansarkropp långsamt verkar röra sig genom luften. Det är enormt vackert.
Scenen på Aalborg Kongres & Kultur Center är heller inte den bäst lämpade för dans, den är för hög och det gör det svårt att hela tiden kunna se dansarna fötter. Men trots de föga optimala förhållandena är det värt att lovprisa att staden Ålborg i norra Jylland har lyckats med bragden att arrangera det första skandinaviska gästspelet någonsin med Teatro Alla Scala. Det tackar vi för.

Torben Kastrup

Fler Föreställningar

Annonser