Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 02 december 2020

Dansad Konversation

2009-10-10

Fakta:

Namn: Compact Conversations
Koreografi: Björn Säfsten
Plats: Fylkingen, Stockholm
» http://www.bjorn-safsten.com/

Moderna Dansteatern går in på sin sista säsong som vandrare.
Huset på Skeppsholmen byggs om och under tiden har man levt c/o, på andra adresser. C/o-andet har varit lyckosamt, kanske är det därför som Stockholms Stadsteaters nya gästspelsscen knyckt begreppet c/o för det som anländer utifrån och tillfälligt bor i Stadsteaterns hus.

För Moderna Dansteatern har c/o inneburit möten med nya sammanhang och kanske också nya publiker. Isdans i Kungsträdgården i Stockholm var kanske den smartaste toppnoteringen under exilen, men också lägenhetsdans och dans i förorter samt turnéer.

Fylkingen är en scen för ny musik- och intermediakonst, faktiskt grundad 1933 för kammarmusik. En klassisk avantgardlokal, numera inkilad i Münchenbryggeriet. En föga förvånande plats för Moderna Dansteatern, alltså, och en blygsam salong publikmässigt. Där dansas nu Björn Säfstens verk Compact Conversations med tre dansare i ett ljud- ljus- och bildrum.

Fondväggen visar väggar och dörröppningar i en lägenhet eller annan slags lokal. Framför dem tre kvinnliga dansare på golvet i den slags poser som leder tankarna till klassiskt modellmåleri ˆ sittande stödd på en eller två armar lätt bakom ryggen. De fint filmade vägg-dörr-korridorsbilderna (Joanna Zawieja) leder också tankarna till bildkonst och måleri ˆ Hammershøi, Ancher, Hopper. Stillsamma neutrala rum där ljus och perspektiv öppnar sitt drama.

Dansen är också mycket stillsam. Från den sittande sekvensen med sina lågmälda pose-skiften, övergår Säfsten till en motsvarande stående. Björn Säfsten, som fick Birgit Cullberg-stipendiet i år, pekas ofta ut som svensk koreografis nyaste och mest hoppfulla tillskott. Det ser också lovande ut, men de käcka frågorna i programbladet om att här prövas ”nya metoder”, liksom att synsättet på den sceniska kroppen som subjekt eller objekt ifrågasätts känns naiva. Som ”vad händer när objektet rör sig mellan olika medier”.

Idel frågor som dansen rådbråkat sedan 1890-talet. Inte minst Birgit Cullberg-poletten kunde väl trillat ner: hennes tv-baletter laoborerade vilt med intermedia: dansare som rörde sig mot och t o m inuti rörliga bilder.

Det bör inte skymma att Björn Säfsten här arbetar vidare i en intressant och utvecklingsbar tradition. Dansarna befinner sig i en vacker, tät ”konversation” med varandra och med ljus, ljud och bild. Med publiken, iakttagaren, är däremot ”dialogen” glesare och kräver stor koncentration och skärpt uppmärksamhet.

Publicerad i Expressen Kulturen Scenbloggen 6 oktober.

Margareta Sörenson

Fler Föreställningar

Annonser