Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 24 september 2020

Anne Teresas Album Blanc

2009-10-07

Fakta:

Namn: The Song
Koreografi: Anne Teresa De Keersmaeker
Musik: The Beatles
Plats: La Monnaie, Bryssel
» http://www.lamonnaie.be/

Ur tystnaden och tomheten föds sången – The Song – som Anne Teresa
De Keersmaeker kallar sitt senaste verk, skapat i nära samarbete med de
båda ljuskonstnärerna Ann Veronica Janssens och Michel Francois.
För
ovanlighetens skull när det gäller De Keersmaeker saknar det här verket
instrumentalmusik. I stället är det dansen- mötet mellan de nio
skickliga dansarna (samtliga killar), ljuset och scenrummet som
framkallar musiken. Med solon, duon, trion och i gruppkonstelationer
försöker dansarna med sina svävande, fragiliserade rörelser inta
scenrummet.
Hela föreställningen känns som en utmaning, ett slags ifrågasättande
av vår existens och komplexiteten i vår värld som verkar alltmer
oöverskådlig. Att skapa dans – koreografera – är inte det också en
utmaning, en möjlig väg att få oss att känna hur kroppens energi är
utgångspunkten för allt mänskligt skapande. Människor som möts, stöter
samman för att sekunderna efter bara försvinna ur vårt synfält.

Scenrummet blir till en plattform till vilket alla likt små magneter dras
utan att riktigt kunna sko sig. Energi vad är det? Hur kanalisera den
och i vilket ögonblick kan vi tala om dans?
De Keersmaekers koreografiska språk passar för denna form av
ifrågasättande. Konceptuellt, matematiskt strukturerat, raffinerat,
poetiskt med en musik reducerad till kroppens andetag, steg och allt
annat som vi framkallar utan att alltid vara medvetna härom.
Kroppens
egen musik. Ljud som från fåglar, mummel avbryter alltemellanåt och när
en av dansarna själv tar fram en gitarr och spelar några utdrag från
Beatles Vita album känns tystnaden märkligt nog ännu mera
närvarande.
Enda invändningen är att föreställningen känns för lång eftersom den
upprepar sig i oändlighete. Den intensiva närvaron som framkallas av de
evigt cirkulerande kropparna, ljusskiftena – ett slags
alluminiumfolieskynke som sänks och höjs över scenen – de långa
ögonblicken som scenen försänks i mörker och de intensiva
strålkastarljusen från fonden snarare stör än förhöjer den poetiska
essensen i verket.
Efter en nästan trettioårig verksamhet som koreograf söker De
Keersmaeker tydligtvis nya vägar. Att hon fortfarande har mycket att ge
står utom allt tvivel.

Ann Jonsson

Fler Föreställningar

Annonser