Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 30 september 2020

Med koreografisk skärpa och musikalitet

2009-10-05

Fakta:

Namn: Pacing in vaudeville
Koreografi: Örjan Andersson
Musik: Kangding Ray, Alex Smoke, Pan Sonic
Ensemble: Dansare: Thomas Holm Radil, Lava Markusson, Aleksandra Sende, Henrik Vikman, Moa Westerlund
Plats: Kungsbacka teater
» http://www.anderssondance.com

Koreografen Örjan Andersson är en mästare på linjer. Och linjer i rummet är precis vad dans handlar om. Örjan Andersson mejslar ut koncentrerade rörelser hos den enskilde dansaren och han spänner bågar över hela scenen. I Pacing in vaudeville blir det extra tydligt hur dansen och dansarna faktiskt formar rummet.

Andersson har varit residenskoreograf hos Dans i Halland och urpremiären visar att Kungsbacka teater är en utmärkt scen för dans. Koreografen utnyttjar öppenheten, den ljusa mattan vinklas i fonden mot en lika vit och stram vägg. På golvet finns ritade former och en samling oregelbundna byggklossar. Material och ritningar. Men det är dansen som upprättar förbindelsen, skapar mening.

Henrik Vikman kliver runt och flyttar klossarna (en betydelsen av pacing är just att gå av och an). Han stillnar ibland, i steget, med handen på hjärtat. Tvärs över rummet en annan dansare, också hon med handen på hjärtat. Armar sträcks fram, söker kontakt. Och plötsligt; kroppar i svirvlande, virvlande möten. De tvinnas samman tätt, lösgör sig i språng och kast. Former skapas och upplöses. Upprättar relationer. Positioner.

Örjan Anderssons koreografiska skärpa och musikalitet kräver dansare som tål att vässas exakt för varje uttryck. Thomas Holm Radil, med sin långa, smidiga kropp, expanderar linjespelet – vackert förstärkt av hans vida, svepande kjol. Hos Moa Westerlund finns samma följsamhet fast i mindre, koncentrerat format. Lava Markusson och Aleksandra Sende är laddade med rytm och explosiv energi. Tillsammans är de fyra hur tajta som helst.
Henrik Vikman prövar dröjande, avvaktande sina positioner. Poserar. Bygger formationer. En tyllkjol sticker fram under kavajen och kittlar associationen: här är dansens egen situation. Vilka nya landskap ska den bygga?

Egentligen borde det bara var att njuta. Men ibland tystnar den manande elektromusiken. Sökandet stannar och ljusscenografen Jens Sethzman äskar skymning. Koreografin glesnar så alla linjerna mister spänsten. Otåligt väntar jag på nästa steg. Tack och lov är spänningen snart på topp igen.

Spelas i Halland t o m 9/10, därefter turné med Dansnät Sverige i övriga landet t o m 18/11.

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten 29 september 2009

Lis Hellström Svenningson

Fler Föreställningar

Annonser