Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 29 september 2020

Ett välkomponerat kaos

2009-09-30

Fakta:

Namn: Saltimbanco
Plats: Globen, Stockholm
» http://www.cirquedusoleil.com

Av en kaskad av färger och ett välkomponerad kaos bygger Cirque du Soleils sin egen värld. En värld som aldrig är sober, där alla är glada, roliga och starka och snudd på övermänskliga. Precis den eskapism man kommer dit för att få.

Det som fattades den här kvällen i föreställningen Saltimbanco på Globen var berättelsen. Historien som tar oss från ena scenbilden till den andra. Det började med ett barn som i ett adaigo av graciös akrobatik togs om hand av sina föräldrar. Barnet växte upp till en pojke i hängselshorts som gav sig ut i världen. Amo Gulinello från USA tog som clownen Eddy med oss in i en fantasivärld där ljud och mim skapade en verklighet. Han fick oss till och med att tro att han drunknade inlåst på en toalett som svämmade över. Men i hans trollvärld tog den röda tråden slut.

I programmet förklarades det att föreställningen utforskar den urbana världen, storstadens tumult, poesi och höga skyskrapor. Även om detta har legat till grunden för föreställningen så var det svårt att dra de parallellerna som åskådare.

Det som höll ihop föreställningen var scenrummet och Cirque du Soleils eget formspråk som är överväldigande. Det är grafiskt stilrent och pråligt på samma gång. När the russian swing kom fram på scenen kändes det som ett stort musikalnummer.
Kostymerna blev mer dekadenta i sitt uttryck som balanserade på gränsen till att spåra ur. Men det gjorde det inte. Det blev istället som en stor intressant godispåse med surt och samtidigt sött att smaka på. Det var en samling stylade trasdockor med skillz som turades om att gunga allt högre på den ryska gungan. En efter en kastade de sig ut i luften i olika volter och positioner och däremellan var det någon slags rockoreografi som på golvet band samman numret.

Någonting återkommande och härligt var också artisternas samspel med publiken, som kanske orättvist nog ibland tog mer uppmärksamhet än de akrobatiska konsterna. Detta skulle kunna ha genomsyrat föreställningen men nu blev det mer en återkommande idé. Spralliga och busiga clowner möblerade om i publiken och fick den med på sina lusttåg. En av åskådarna ställde till och med upp på en striptease som slutade just innan byxorna skulle av. Clownen Eddy bjöd in en man ur publiken till sin illusionvärld och bad honom utan ord att härma och improvisera. Mannen såg ut som borttappad i wonderland men det blev så lyckat och mannen behärskade ändå sin kropp så pass bra att man började fundera på om han var utplockad i förväg.

Man ville bli imponerad och det lyckades som bäst i det enkla. Det blev till magi när två män lyfte sig på varandras armar och den ene lyckades hålla den andre horisontalt som en planka framför sig.

Det blev enkelt och storartat när akrobater kastade sig ut likt bungyjump i vita gummibandsgungor från Globens innertak. Allt gjordes exakt i musik. Till och med jonglören, Luis Miguel Vélasquez Terry från Peru, lät bollarna studsa i takt. Han var skicklig, så skicklig att hans missar såg ut som om de var gjorda med flit.

Beundransvärt med Cirque du Soleil är dess framfört över världen och hur den lyckats föra samman akrobatik och rörelse, musik, kostym, ljud, ljus och scenografi i ett klockrent koncept, samt att så många olika artister med olika nationalitet står på scen samtidigt.

I Saltimbanco på Globen kom artisterna från ett tjugotal olika länder. Det var en musikalisk föreställning noga sammanflätad med organisk och vacker akrobatik. Det var ett kommersiellt och imponerande välgjort spektakel och det är nog också det man kommer för att se och drömma sig bort i.

Karolina Brock

Fler Föreställningar

Annonser