Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 30 oktober 2020

Ivo Cramérs Fader Vår

2009-09-23

Fakta:

Namn: Fader Vår
Koreografi: Ivo Cramér
Plats: Kungsholms kyrka, Stockholm

Koreografen och teatermannen Ivo Cramér, född 1921, gick bort den sista april i år. Han levde ett långt och enastående verksamt liv som koreograf, teaterman och danshistoriker i praktiken. Den Minneshögtid som hölls i måndags (21 september) i Kungsholms kyrka i Stockholm, blev en lika innehållsrik som underhållande afton, precis i Ivos anda om att ”det får aldrig blir tråkigt”.

Kyrkan var öppen för alla, och den var näst intill fullsatt och bjöd ett fint program som spann trådar till olika delar av Ivo Cramérs verksamhet. Naturligt nog fanns en betoning på de delar av hans extremt mångsidiga verk som knyter an till Bibelns berättelser och kyrkans gärning.

Men här spelade också gamle vännen Hans Persson en bröllopsvals som den 23-årige Ivo komponerade som gåva till brodern Lars bröllop. Och det fabulösa paret Monica och Carl-Axel Dominique (minst lika mångsidiga som någonsin Ivo Cramér själv) spelade fyrhändigt fritt ur musikalen Stoppa världen, vars svenska uruppförande Ivo Cramér regisserade med Jan Malmsjö i huvudrollen.

Carl-Axel Dominique spelade också en av Olivier Messiaens Tjugo betraktelser över barnet Jesus, makalös musik som öppnar himlar. För den dansintresserade var det emellertid särskilt intressant att se (delar ur) rörelsebönen Fader Vår, dansad med Terje Toresen i Ivo Cramérs roll, och tjugotalet ”gamla” dansare från Cramérbaletten och medlemmar i Cramér-ensemblen, en grupp trogna amatörer i Ivos sommarstad Strömstad.
Från kyrkan i Strömstad deltog också kontraktsprosten em. Sten Edgar Staxäng som, med glimten i ögat, berättade om dans i kyrkan, Ivos pionjärgärning och reaktioner en sådan företeelse kunde möta.

Den stränga korskyrkan släcktes ner och en fin ljussättning omgav Fader Vår, dansad i ett slags kanon av rörelser som delvis bygger på ”vanligt” teckenspråk. Ralph Lundstens musik är fascinerande i sammanhanget, i det avslutande Amen mullrade en himmelsk åska under valven. Kanske Ivo Cramérs stora och allmänna förtrogenhet med scenkonsterna öppnar bönen sekulärt till en öppen, humanistisk förhoppning människor emellan.

Erik Näslund, som också gjorde en skicklig presentation av Ivo Cramérs rika teater- och dansliv, bjöd in till Dansmuseet efteråt. Och där kunde man iaktta Cramér-dansarnas familje-lika mingel, glada rop och sånger som uppenbarligen knyter ihop en gemenskap av ovanligt slag inom dansvärlden.

Nu får man hoppas på ett intressant seminarium (Dansmuseet? Operan? Danshögskolan?) om de internationellt prisade rekonstruktionerna av 1700-talsbaletter med La Fille Mal Gardée från 1789 i spetsen. Sakkunskap mixad med känsla för teaterkonstens basics.

Margareta Sörenson

Fler Föreställningar

Annonser