Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 01 oktober 2020

I himmelskt sällskap

2009-09-21

Fakta:

Namn: Alvin Ailey American Dance Theater på Tivoli i Köpenhamn
Koreografi: Alvin Ailey , Mauro Bigonzetti, Robert Battle
Ensemble: Alvin Ailey American Dance Theater
Plats: Tivolis Koncertsal
» http://www.alvinailey.org/

For tolfte gången gästade Alvin Ailey American Dance Theater på Tivoli i Köpenhamn.
Under kompaniets senaste gästspel 2006 var programmet verkligen showartat, men årets gästspel är såväl spännande och djupsinnigt som smärtsamt känslosamt och religiöst högstämt i kombination med en publikfriande känslosam attityd. Alvin Ailey American Dance Theater gav två olika program på Tivoli, dels ett rent Alvin Ailey program, dels ett program, som utöver Ailey innehåller koreografi av Mauro Bigonzetti och Robert Battle.
I italienska Bigonzettis verk Festa Barocca är det drag i de färgrika skörten som såväl manliga som kvinnliga dansare är iförda i. Festa Barocca, som danses till några av Händels vackraste arier, är som en kokett karneval i Venedig. Händerna hålls för ögonen likt mystiska masker, armarna böljar i luften, och flickornas framsträckta tåspetsar klättrar över männens atletiska kroppar i en kraftfull koreografi.
Det är dock inte bara festligt och flörtande i Festa Barocca, men även en upphöjd stämning i en slags blandning av sakralt och världsligt, precis som i barock kyrkokonst.
Robert Battles korta pas de deux Unfold är storslagen på sitt mjuka och långsamma sätt. Linda Celeste Sims och Clifton Brown dansar det uttrycksfullt och deras dramatiska rörelser mejslas ut i luften så att det verkligen blir kvar på näthinnan långt efter att det är färdigdansat.
Det rena Alvin Ailey programmet innehåller tre koreografiska pärlor: Memoria, Reflections in D och Night Creature. Memoria, med undertiteln In memory – In celebration, är som ett medryckande väckelsemöte, där armar och ansikten vänds bönfallande och lidande mot himlen tills det hela mynnar ut i en färgstark hängiven discodans. Det nytestamentliga kärleksbudet dansas så att säga med roterande höfter och skälmska leenden. Det är en dansens gospel.

Alvin Ailey kunne verkligen utforma armrörelser. Det visas tydligt i hans korta solo Reflection in D, där Clifton Brown’s armar svävar mjukt som änglavingar i luften och med små ryckningar i skuldrorna förändras armarnas kurs i en mjukt sökande dans.

Night Creature är ett listigt værk, som med god hjälp av Tivoli’s Big Band charmerar och förför. Om möjligt förhöjs stämningen än med av publikfrieri när de vältränade kropparna i strama trikåer ger sig hän i danssteg som inspirerats av såväl ballroom som klassisk balett.
Världens mest sedda koreografiska verk lär vara Alvin Aileys Revelations, och det visas i båda programmen. Det är ett religiöst opus, fyllt av smärta, men slutligen också en förlösande glädje. Det är gripande att se hur Amos J. Machanic Juniors religiösa hängivelse i I wanna be ready. Med smärtfyllda blickar söker han i det tomrum som omger honom. Men när han slutligen faller baklänges är det som om en osynlig tråd från ovan drar upp honom igen och han förblir i trygga gudomliga händer.
Revelations är ett fantastiskt verk, där den fysiska och stundtals väldigt publikfriande dansen har en andlig dimension som lyfter helheten långt över dess inledande showprägel. Alvin Ailey American Dance Theater ger publiken ett religiöst drag av ’The Promised Land’. Det är helt enkelt himmelskt!

Torben Kastrup

Fler Föreställningar

Annonser