Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 25 november 2020

Suverän balett i Göteborg

2009-09-01

Efter två år med Johannes Öhman som balettchef på Göteborgsoperan kan jag inte låta bli att ropa hej. Förra säsongens fina repertoar med mycket nytt, nordiskt och lokalt följdes nämligen upp med en stor dansgala i augusti. Glittrande, amerikanska balettstjärnor trängdes med svenska Youtubesuccén Bounce och Nederlands Dans Theater i högform. En oemotståndlig mix med en obetalbar Jonas Gardell som konferencier.
Alla trötta triptyker från förr känns välbehövligt avlägsna efter en sådan kväll. Kommersiellt och publikfriande? Jajamen! Men samtidigt själfullt, proffsigt och tillgängligt i ordets bästa bemärkelse. Ett slagfärdigt statement som visar att bredd kan vara lika med kvalitet, och att Göteborgsoperan värnar sin publik.

Valet av Jonas Gardell som presentatör ser utan tvekan lite off ut på pappret, men fungerar utmärkt. Givetvis. Gardell är superrutinerad, och river av ett sånt här gig med vänster hand. Han verkar visserligen inte särskilt påläst när det gäller programmet, men sanningen är ju att han har kallats in för publiken ska fokusera på honom. Vilket ”alla damer, alla herrar och alla balettfjollor” gärna gör.

Publiken, ja. Publiken älskar klassisk balett. Det märks varje gång det vankas gästspel i Göteborg, som för ett antal år sedan då Kungliga balettens Svansjön drog fulla hus. Så när David Hallberg och Gillian Murphy från American Ballet Theatre satte sitt karismatiska pas de deux från tredje akten i samma balett, gick den kollektiva lyckan på dansgalan inte att ta miste på. Det räknades fouettéer och ropades bravo som aldrig förr. Med rätta. Gillian Murphy har den mognad som Kungliga Operans Nathalie Nordquist hade behövt för att göra den svarta svanen riktig rättvisa för några år sedan.

American Ballet Theatre bidrog också med ett känt pas de deux från Don Quijote, dansat av Sarah Lane och ryskfödde Daniil Simkin som presenteras som en ung Barysjnikov. Nja, säger jag. Simkins teknik är makalös, naturligtvis, men hans utstrålning är inte riktigt jämförbar med Barysjnikovs.

Kvällens tredje klassiska inslag är humoristiska Le Grand pas de deux av Christian Spuck. Hovdansarna Jan-Erik Wikström och i synnerhet Marie Lindqvist är slapstickroliga. Inte det lättaste!

Göteborgsoperans balett bidrar med sin Black Biist som ensemblen fått av självaste Vim Vandekeybus. Stycket ingick i föreställningen Dekadans som hade premiär i våras. Grunden är det klassiska Oidipusdramat och tolkningen är milt sagt abstrakt. En förblindad, röd figur svävar högt över en irrande, springande, krälande grupp individer i futuristiska kostymer. ”Vad betyder detta?” viskar mitt sällskap. ”Det verkar inspirerat av en dröm”, viskar jag tillbaka. För estetiken är framförallt surrealistisk, även om man med lite koncentration kan identifiera alltid starke Dan Langeborg som Oidipus.

Ett annat nutida stycke är Jiří Kyliáns 27´52. Verket har en meditativ puls som dansas fram i stillhet av Aurélie Cayla och Bastien Zorzetto. De kommer från legendariska Nederlands Dans Theater där svenske Johan Inger numera är en av två huskoreografer. Ja, Inger har flera kopplingar till Dansgalan. Cullbergbaletten dansar en bit av hans färgmättade, stringenta koreografi Position of Elsewhere. Jag brukar gilla Cullbergbaletten inte minst för att dansarna sticker individuellt. I det här stycket upplever jag dem som förvånansvärt anonyma.

Streetdancen, så. Energiska Twisted Feet som varit mina mentala maskotar i några år levererar ungefär som de brukar. Nya Made in China är rapp och kul men också något av en upprepning av Twisteds tidigare saker. Desto intressantare känns Phat Jam Jackies waackinghybrid 777 8798-0 som illustrerar av hur vackert hiphop faktiskt kan vara.

Det är ingen tävling, men jag kan inte låta bli att utnämna nyblivna Youtubefenomenet BouncE till kvällens bästa street. Gruppen kör sin snygga Darklight från Gökboet och avslutar hela galan med utåtriktade Drop.

Suveränt initiativ, är min sammanfattning av Dansgalan på Göteborgsoperan. Det får gärna bli en vana att öppna säsongen med massor av varierad och kvalitativ dans.

Liv Landell Major

Fler Nyheter

Annonser