Sommarmagi

Denna sommar intar Dansk Danseteater Bellevue Teatret i Klampenborg. Efter 18 år som ledare av Somarbaletten tar Alexander Kølpin en paus och detta ger Tim Rushton och Dansk Danseteater möjligheten att inta Arne Jacobsens härliga teater alldeles i närheten av vid Öresund.
Brittiske Tim Rushton är något i särklass när det gäller koreografi för den danska dansscenen och med sin lilla trupp på nio enormt skickliga dansare, (däribland de svenska dansarna Stina Mårtensson och Minna Berglund), skapar han koreografisk magi som utan överdrift lyfter sommarbaletten till en aldrig tidigare skådad toppklass!
Först får vi ett kort action-mättat utdrag ur Enigma, där två män speglar sig i varandra. Det uttrycker på en och samma gång något kraftfullt och svagt. Efter denne prolog full av gåtfulla tecken spelar man upp storstadsevangeliet Shadowland. (Skugglandet). Ljudet är omgång dekadent beatlyrik som berättar om allt det heliga som finns i storstaden, allt från kaféer till extasy-piller. Människan hyllas som en sakralt väsen och iförda strama läderbyxor sparkar så att säga dansarna av sig dåtidens romantiska panteism för att istället hylla den heliga urbanismen. Stämningen i Shadowland glöder av en punkartad storstad och det är som om vi befann oss på ett rökfyllt New York-loft, där jazzen smeksamt omfamnar kropparna, medan drogerna leker med känslorna.
Till slut står dansarna balanserande på ett ben med armarna utsträckta från kroppen som kors eller minnesmärken över storstadens favoritdevis: Lev fort och dö ung.
Mellan de olika verken spelar PACE Percussion Trio, tre unga musiker som slår bankar och klappar fram imponerande rytmer. I Rushtons nya verk Cadans spelar två slagverkare också på scenen bakom kompaniets sex manliga dansare som endast är iförda arbetskläder kastar sig ut i en svettdypande macho-dans. Under två stora industrilampor ger de sex dansarna uttryck för en våldsam manskulin råhet som leder tankarna till kampsport, krigsdanser soldater eller kort och gott gammeldags fysiskt arbete.
Cadans är ett dramatiskt verk som dansas i ett otroligt högt tempo som perfekt passar till rytmerna från slagverkarna. Armar och ben flyger genom luften och som åskådare till denna powerdans blir man fullständigt hypnotiserad av dynamiken, rytmiken och de ohyggligt snabba rörelserna. När Cadans slutar efter 10 potenta minuter, undrar man om man har bevittnat något som har hänt på film eller i verkligheten.
Cadans kommer att bli en klassiker i likhet med kvällens sista verk Kridt . ”Tid til at leve- tid til at dø – tid til at elske” (Alt har sin tid, att leva har sin tid, att älska har sin tid att dö har sin tid) skriver en dansare på den tavla som utgör bakrund till Kridt.
Med gammaltestamentliga texter, citerade på vacker portugisiska, och med Peteris Vasks mjuka stråksvit i bakgrunden skapar Tim Rushton ett respektfullt och överjordiskt vackert reqviem. Kridt är känslostark och smärtsam dödsdans.
Dansarna drar långsamt av sig sina T-shirts och blottar sig som om huden flåddes av och förruttnelsen redan har börjat. Händer tecknar spiraler i luften och kroppar rör sig i otaliga positioner som för att visa på den väntande evigheten. Slutligen rinner timglaset ut och sanden rinner över den väldansande Luca Marazia,
Det är en otroligt stämningsmättad avslutning.

Torben Kastrup