Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 02 december 2020

Ett tungt jubileum

2009-07-29

Fakta:

Namn: Am Anfang (I begynnelsen)
Koreografi: Anselm Kiefer
Musik: Jorg Widmann
Plats: Opéra Bastille, Paris
» http://www.operadeparis.fr/

Gerard Mortier’s fem år som konstnärlig ledare för Opéra de Paris har avslutats med ett stycke som paradoxalt kallas Am Anfang. Verket av Anselm Kiefer till musik av Jorg Widmann och läsning ur Gamla Testament har beställts för att fira 20-årsminnet av Opera Bastille.

Någonstans mitt emellan installation, teater, tableau vivant och performance börjar Am Anfang med att visa en karta av den fruktbara halvmåne i tvåflodslandet kring Eufrat och Tigris som är civilisationens vagga, och där även Abrahams tre religioner utformades och kristaliserades. En speakerröst berättar för oss att i samband med förstörelse ser alltid Gud till att bevara något, i stil med Noaks Ark, för att kunna föda en ny utveckling, som i sin tur kommer att förstöras. Det handlar om det faktum att slutet finns med redan i varje början och att början finns i varje slut.
När ridån går upp visas ett ödsligt och oändligt hemsökelsens landskap. Ett efterkrigssceneri där tolv missbildade torn står i aska och damm, ett var för och en av Israels tolv stammar.
Två kvinnor vandrar genom ruinerna. Shekinah (Géneviève Boivin), som representerar de utvalda och förvisade judarna citerar delar ur Jesaja och Jeremia.
Den rödhåriga Lilith är enligt legenderna Adams första fru och även en ond ande.
En grupp kvinnor staplar stenskärvor under hela föreställningen, symbolen för återuppbyggnad. Detta är Kiefers bild av Trümmerfrauen, kvinnorna som knackade rent tegelstenarna i Tysklands förstörda städer, så att de kunde återanvändas igen. Ända till slutet dansar Lilith förstörelsens dans och raserarmuren.

Widmanns musik gör inte landskapets atmosfär uthärdligare; atonala ljud mixas med dramatiska klanger. Kompositören både leder Parisoperans orkester samtidigt som han själv spelar soloklrinett. Förutom ett kort kvinnligt körstycke är musiken utan inslag av sång.

I verket vilar en underliggande känsla av frustration. Många verk av Kiefer har på sistone visats runtom i Paris. För två år sedan gavs en soloutstsällning i samband med Monumenta på Grand Palais, och därefter beställdes hans installation Athanor av Louvren.
Vid båda dessa tillfällen kunde publiken röra sig fritt i verket, låta blicken vandra och uppleva det från olika vinklar för att greppa helheten.
När det gällde Am Amfang ville urspringligen Kiefer att publiken skulle kunna få gå omkring i verket. Tyvärr kunde detta inte låta sig göras och verket kan alltså bara betraktas på avstånd. Det gjorde det svårare att låta sig omfattas av Kiefers verk. Till och med profetiorna av den hämdlystne Guden blev i längden tröttsamma, särskilt som de var så monotomt framförda.
Man kan inte låta bli att fundera över om inte verkets olika konstformer (musiken,scenografin och texten) kanske hade kunnat göra ett starkare intryck om de hade separerats och presenterats i olika sammanhang och inte på en och samma gång. Det verkar som om summan den här gången blev mindre än var och en av de olika delarna.
Paradoxalt nog för Bastiljoperans 20-årsjubileum, ett operahus som byggdes 200 år efter stormningen av Bastiljen och syftade till att vara en folkets opera, spelade man inför en halvtom salong, Till råga på allt lämnade människor salongen under spelningen.

Simona Gouchan

Fler Föreställningar

Annonser