Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 29 september 2020

Dansens fenomenale uppfinnare

2009-07-28

Merce Cunningham, en av det 20:e århundradets allra största koreografer och en av den moderna dansens pionjärer har avlidit den 26 juli i New York.

Bara cirka en månad före sin död i söndags natt i New York kom Merce Cunningham med en överraskande, men samtidigt mycket klar och karakteristisk utmätning. Den 90-årige och alltid så visionära konstnären lät meddela att Merce Cunningham Dance Company efter hans död skulle bege sig på en to år lång internationell turné och därefter helt upphöra. I och med detta skulle kompaniet som i likhet med många andra moderna kompanier som i hög grad är beroende av närvaron av en stark och karismatisk konstnärlig ledare och koreograf undgå stridigheter och den typ av förfall som exempelvis Martha Grahams kompani genomgick efter hennes död.
Men Merce Cunningham uteslöt heller inte den möjligheten att några av hans dansare skulle kunna anknytas till den redan nu existerande Merce Cunningham Trust med avseende på att föra vidare några av hans verk till andra kompanier. Vid samma tillfälle meddelade koreografen med sina själsliga i full funktion, att han planerade att fortsätta sin verksamhet. När han i april månad fyllde 90 år firade han det med uruppförandet av sitt nyaste nästen 90 minuter långa verk, Nearly Ninety, på Brooklyn Academy of Music och självklart också med en brakfest med inbjudna gäster från hela världen.

För Merce Cunningham, som är en av det 20:e århundradets mest betydelsefulla koreografer inom modern dans överhuvud taget – jämförbar med Balanchine i balettens värld – har inte bara under ett halvt århundrade turnerat över hela jorden med sitt kompani. Dansare från hela världen har också strömmat till hans berömda studio i Westbeth i Greenwich Village på Manhattan för att få lära sig hans speciellt utvecklade Cunningham-teknik, som med sin stora komplexitet inte bara ger styrka och flexibilitet i kroppen, men också i tanken.

Redan som ung dansare var Cunningham något i särklass. Martha Graham fångade in den unge talangen när hon såg honom som student på en sommarskola i Californien och gjorde honom till solodansare i sitt kompani. Mötet med avantgarde-kompositören John Cage – som både privat och professionellt skulle komma att bli hans partner ända till John Cages dödi 1992 – fick honom att lämna Martha Graham och hennes starkt expressiva dans 1945 och söka sig helt nya vägar både som dansare och koreograf.
Inspirerad av bl.a. zenbuddhism, abstrakta bildkonstnärer som Jackson Pollock och dramatikern Antonin Artauds idéer om icke-kontinuitet, utvecklade Cage och Cunningham en gemensam estetik. I likhet med Cage började Cunningham att fråga den kinesiska orakelboen I Ching till råds och använda sig av att singla slant, när han skulle bestämma vilken struktur ett verk skulle få. Slumpen blev till en fast princip i hans koreografier, där den enda gemensamma nämnaren mellan dansen och musiken är varaktigheten. Hans dansare som har en unik förmåga för timing, får först höra musiken till generalrepetitionen.
Något ganska nytt var det också, när Cunningham inspirerad av Einsteins teorier om, att det icke finns några fasta punkter i rummet,på 1950-talet började uppfatta scenrummet som ett öppet fält, där en rörelse lika så gott kunde utföras från den ena som från den andra platsen i rummet och lika gärna ses såväl framifrån som bakifrån. Det var idéer som han vidareutvecklade när han under 1970-talet kom att bli pionjär inom mediet video-dans.
Livet igenom fortsatte Cunningham med sin omättliga aptit på dans och rörelser med att göra nya upptäckter. På 1960-talet lancerede han begreppet Event, där han ställde samman utdrag av olika verk och uppföra dem på otraditionella platser som Grand Central Station i New York eller på S:t Marcus Platsen i Venedig. Helt oförglömligt är Cunninghams Event på Tate Modern i London 2003, där hans kompani firade 50-års jubileum och dansade i ljuset av Olafur Eliassons sol-installation.
Sedan 1989 har han också varit pionjär inom datorkoreografi, som kom att leda honom till helt nya rörelsemöjligheter. Vid 80 års ålder skapade han ett av sina vackraste verk Biped, som inte bara är koreograferat på dator, de 14 dansarna är också i samspel med projektioner av virtuella dansare, som vänder och rör sig i alla riktningar i rummet.
Har man fått vara med om Cunninghams närvaro i nuet, hans varma leende och sköna skratt, glömmer man det aldrig.
”Jeg vill hellre hitta på något nytt än att upprepa mig.” Det behagade Cunningham säga. Och där det alltid var själva rörelsen i tid och rum som var esensen i sina omkring 150 verk.

Sagt om Merce Cunningham:

Stjärndanseren Michail Barysjnikov har i många år varit en stor beundrare av Merce Cunningham. 1999 dansade han och Cunningham en duo tillsammans i New York, och härom året visade Baryshnikov sin egen fotoutställning Merce My Way på Galleri 401 Projects på Manhattan:
”Han återupptäckte dansen,” säger Barysjnikov om Cunningham.

Den konstnärliga ledaren av Alvin Ailey American Dance Theatre, Judith Jamison säger om Cunningham:
”Han var en äkta kämpe och banbrytare, som vidgade horisontena för såväl dansare som publiken över hela världen.”

Daniel Roberts, som är före detta medlem av Merce Cunningham Dance Company, och även undervisar på Skolen for Moderne Dans i Köpenhamn säger:
”Jag hoppas att mina studenter förstår att Cunnigham och hans teknik innebär en vändpunkt inom danshistorien och att de förstår hur många koreografer som har inspirerats av hans verk sedan starten på 1960-talet”.

Vibeke Wern

Se vidare www.merce.org/

Fler Nyheter

Annonser