Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 29 september 2020

Modernt och dramatiskt

2009-05-14

Fakta:

Namn: Balletmesterens luner
Koreografi: Jacopo Godani, Christopher Wheeldon och Ohad Naharin
Ensemble: Den Kongelige Ballet
Plats: Skuespilhuset, Store Scene, Köpenhamn
» http://www.kglteater.dk

Modernt och dramatiskt

Scenen ligger i halvmörker, bara en och annat del är upplyst. Det är som om vi befann oss i en tät urskog där ljuset bara träder fram här och där genom lövverket. Dansarnas kostymer är transparanta med påmålade svarta linjer – ungefär som rituell kroppsbemålning i ursprungliga kulturer. Och dansen löper likt en eld över scenen, plötsligt ändrar den riktning och blossar upp på ett annat ställe i det dunkla scenrummet. På orientaliskt sätt snor sig armarna och händerna listigt och ormlikt upp i luften, men av och till stannar de flytande rörelserna abrupt av, nästan som om det vore en reflex hos ett vaksamt djur, samma slags djuriska reflexer som finns hos människan under den kultiverade fasaden. Samtidigt råder det något märkligt futuristiskt över italienske Godanis koreografi, och man tänker oundvikligen på William Forsythes universum av science fiktion. Släktskapet mellan de två koreograferna är direkt eftersom Godani har arbetat tillsammans med Forsythe.

Uncontaminated är det första verket av Balletmesterens Luner, som också bjuder på ett återseende av Christopher Wheeldons The Wanderers, ett dramatiskt och tidvis akrobatiskt verk där dansarna är klädda i tuffa kostymer och har tjockt av svart smink. Det är ett neoklassiskt stegspråk med ett drag av dekadent och melankolisk punk. Som en svart svan träder Yao Wei in på scenen i en kort kjol av kolsvart tyll. Hennes prins är Nehemiah Kish, som liknar en tuff rockstjärna och tillsammans är de ett riktigt häftigt par. Resolut tar Nehemiah Kish tag i Yao Weis framsträckta ben och svingar henne elegant över axlarna, och lyfter henne på starka armar över huvudet och går stoiskt iväg med henne. Christopher Wheeldons koreografi flyter lätt och naturligt, dansarnas kroppar flätas uppfinningsrikt samman i en ovanligt vacker ornamentik. När verkets alla sju dansare snor sig om varandra, så är det som om ett tygstycke vävdes av människokroppar. The Wanderers är programmets absoluta höjdpunkt.

Finalen utgörs av israelske Ohad Naharins Minus 7, som är sammansatt av fyra av hans verk. Minus 7 kan ses som bildfragment från den judiska historien. När verkets 24 dansare sitter på stolar i halvcirkel iförda likadana kostymer med borsalinohattar på huvudena, blir det till ett judiskt kollektiv eller ghetto, där somliga dock faller utanför helheten. Dansarnas expressiva rörelser väller över scenen som en bölja eller som fallande dominobrickor. Det är energisk dans till tonerna av judisk folkmusik, men det finns också ett hotande obehag och smärta under pågående energiurladdningen. När stolarna lite senare är borta och de står på scenen i gråa underkläder så har hotet tagit form: Nu liknar dansarna avklädda koncentrationslägersfångar och den stora högen av deras skor och kläder liknar påminner om högarna av judisk egendom i de nazistiska utrotningslägren.
Minus 7 är ett komplext verk som kretsar kring temat exkludera och inkludera. Den utsatthet som det judiska folket upprepade gånger råkat ut för genom hela den blodiga historiens gång, blir till ett illustrativt rollspel på scenen med delar av publiken. De inviteras hövligt upp på scenen för att strax bli uttittade och förlöjligade. Som ett utropstecken står en ensam åskådare på scenen medan alla dansarna ligger ner. Så känns det att bli utstött!

Torben Kastrup

Fler Föreställningar

Annonser