Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 27 november 2020

Under skinnet på zologin

2009-04-30

Fakta:

Namn: Palimpsest
Koreografi: Kitt Johnson och Samuel Gustavsson
Plats: Kaleidoskop K2, Köpenhamn
» http://www.kittjohnson.dk/

Fem manliga dansare, endast iförda hudfärgade boxershorts ligger på mage strax innanför dörren, så att vi i publiken nästan snubblar över dem när vi kommer in i teaterrummet för att se föreställningen
Palimpsest
. Det innebär att vi på nära håll kan betrakta denna ”matta av hud” eller kanske snarare klump av människokroppar, som sen förvandlar sig till fem individer av obestämbart ursprung – varken fågel eller fisk. De vinklar ut sina skulderblad likt utstående ögon, och kravlar över scenen likt krabbor, ett grepp som närmast kan betraktas som ett varumärke för Kitt Johnsons trilogi om kropp och anatomi. Kanske det är hennes personliga hälsning till Charles Darwin och hans mångåriga studier av just
kräftor.
Snart är de fem männen uppe och går på sina två ben med händerna framsträckta som känselspröt som söker sig mot ljuset. Den kännande händerna skickar långa skuggor över torson, och framträder likt mörka tatueringar på huden – eller som en palimpsest. Snart vrickar performerna runt likt strakbenta strutsar eller andra överdimensionerade fåglar, samtidigt som de nyfiket iaktag sin omvärld.
Det är snarare en chicken-walk än en catwalk, som sen avlöses av några eleganta scener när dansarna skapar komplicerade formationer med sina kroppar. De sammanknutna kropparna blir till stora stiliserade blomformationer, som förefaller inspirerade av den hinduistiska eller budhistiska
mytologin. Lite senare avlöses de kroppsliga ornamenten av orientalisk dans, så att verket verket både omfattar geografi och
zoologi.

Palimpsest är den sista delen av Kitt Johnsons trilogi om kropp och anatomi,
men det är också seriens svagaste verk. Efter att ha fått se trilogins två första verk Aortas Partitur och Rankefod, gick man som publik med sig hem känslan av att ha fått se något fullständigt unikt, ja faktiskt av att ha varit med om ett stycke vetenskaplig och konstnärlig forskning som omedelbart borde kanoniseras. Palimpsest är dock inte något dåligt verk, men det påminner om mycket annat som man har haft chansen att få uppleva tidigare. Dessutom förefaller Palimpsest inte tillnärmelsevis att vara lika så genomarbetad och finputsad som de två andra verken, varför det även känns lite för långt. Trots det vill man rekommendera alla att ta del av Kitt Johnsons anatomiska forskning. Det kan kallas för en form av
”hudlös kropskunst”.

Torben Kastrup

Fler Föreställningar

Annonser