Dissektion av kroppen

Koreografen Kitt Johnson studerar och i det närmaste dissikerar den mänskilga anatomin i sitt verk Aortas Partitur (2003).
Med nära nog rättsmedicinsk omsorg och i en delikat ljussättning blottlägger hon människokroppen på ett sätt som vi tidigare aldrig har sett den.
Verkets fem kvinnliga dansare visar upp sina kroppar i helt nya vinklar, spå att man nära nog inte kan identifiera dem som tillhörande släktet Homo Sapiens. Det är som om vi i Aortas Partitur befinner oss på botten av urhavet och får vara med om hur mikroorganismerna utvecklar sig till ett mer intelligent liv som också kan tala och interagera. Kitt Johnsons fascinerande verk är nästan som en scenisk presentation av Charles Darwins Om arternas uppkomst.
Likt en stekfärdig kyckling, vars vingar och lår vrides kring till sugande och krasande ljud, rör en dansare sin rygg och sina skuldror, så att publiken både blir fascinerad och förfasad. Med denna fängslande inledning börjar Aortas Partitur, och verket fortsätter med fem dansare som mjukt böjlar i vattnet, därefter befinner de sig närapå hjälplöst på rygg, men sen sticker de ut sina fötter likt fiskfenor och förvandlar händer och fötter till en bläckfisks sugkoppor.
Undan för undan är det som om landlivet på jorden uppstår, och en av dansarna gestaltar ett väsen som påminner otroligt mycket om figuren Gollum från Sagan om ringen. Hon väser så djuriskt att vi i publiken ryser förskräckt, en reaktion som blir starkare än inför in blodig skräckfilm.
Aortas Partitur är ovanlig dans och performancekonst, som samtidigt utgöt en slags vetenskaplig forskning i människans anatomi. Kitt Johnsons utforskning av kropp och anatomi fortsätter i verken Rankefod och Palimpsest, som indgår i festivalen PanCreas, som ges i Köpenhamn 15-25 april och sedan i Århus 27 april-6 maj.

Festivalen PanCreas pågår i Århus till och med den 6 maj.

Torben Kastrup