Följ med till Alaska!

Att dans kan vara mycket och olika, inte bara till fason, utan även
som idé, har Göteborgsoperan sannerligen visat prov på den här
säsongen.
Med Alaska, på Lilla scenen, får publiken stifta bekantskap
med ännu en svensk koreograf som utvecklat sin egen stil. Gunilla
Heilborn hör till våra multimediala samtidskoreografer. Film ingår i
hennes blandningar, men smältpunkten är det fysiska. Heilborn är mer
intresserad av vad vi människor gör, det vill säga hur vi beter oss,
än att skapa tjusiga turer och bilder. Resultatet brukar bli dans med
underfundig humor, träffsäkra iakttagelser och mänsklig tafatthet som
kännetecken. Så även i Alaska.
Det är spännande att se hur väl Gunilla Heilborn lyckas plantera sin
fria dansteaterform hos institutionsdansarna. Hon tar hela människan i
anspråk. Dansarna är inget material för koreografen att knåda, de
bidrar med tankar, texter, skådespeleri och sång. Utöver dans i
överraskande former.
Drömmen om en annan plats, stället för våra verkliga liv, är ett
återkommande tema hos Gunilla Heilborn. Här går elva personer på kurs
för att stilla sin längtan till Alaska.
Kim Hiorthøys musik sätter stämningen och Katarina Wiklunds scenografi
ställer ett illgrönt jakttorn bland diskreta svenska
organisationsmarkörer. Blädderblock framför stolar på rad. Tygkassar
med kursmaterial. Lysrör och ampelliljor lika neutrala som byxorna på
kursledarna – Andrzej Glosniak och Mattias Suneson är en rolig duo och
Sunesons ömsinta studie i undertryckt längtan träffar mitt i prick.
Micol Mantini utgör ett kraftcentrum med minnen som lyfter i
karismatisk dans. Ellah Nagli sjunger också, skört och vackert medan
Fernando Melo spelar upp ett brett och underhållande rörelseregister.

Kursdeltagarna är ett brokigt gäng, freakvarningen hänger i luften,
men i Alaska finns plats för alla. Pingvinen är ingen hägring.
Filminslaget är lite för långt, men låt inte vårsolen hindra ett besök
på – eller i – Alaska. Det är uppiggande, jag lovar.

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-posten 20 april 2009

Lis Hellström Sveningson