Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 21 september 2020

Danskonstens avantgarde

2009-03-30

Fakta:

Namn: Silent Screen & Tar and Feathers
Koreografi: Paul Lightfoot och Sol León & Jiři Kylián
Ensemble: Nederlands Dans Teater
Plats: Gästspel på Det Kongelige Teater i Köpenhamn
» http://www.kglteater.dk

Det är film, det är dans och det handlar om väldigt orginell scenkonst! Silent Screen (2005) av Paul Lightfoot och Sol León är inget mindre än ett mästerverk, som har hänfört en stor del av dansvärden. Äntligen så har detta verk också visats i Köpenhamn, där Nederlands Dans Theater just har gästspelat.
Silent Screen är ett verk som förenar filmkonst och danskonst och där realism och surrealism blandas till en suggestiv cocktail.
I verket interagerar dansarna på scenen med karaktärerna på en film som visas längst bak på scenen. Vi som sitter i publiken sugs in i en liten flickas öga, när hon visas på filmduken, och vi får oss till livs en fragmentarisk men gripande historia om en man och en kvinna innan det återgår till sin filmiska ram. Det är verkligen mycket originellt.
Silent Screen har tydliga referenser till F.W. Murnaus filmer och annan tysk filmkonst, och även till Caspar David Friedrichs romantiska måleri med figurer som vänder ryggen till.
I Lightfoot och Leóns koreografi ser vi ofta dansarna från ryggen och när havets moder och gudinna stiger upp på scenen i böljande kjolar ser vi också bara henne från den mystiska ryggsidan.
I Silent Screen verkar tyngdlagen vara satt ur spel när de enormt imponerande dansarna från Nederlands Dans Theater lyfter varandra i delikata positioner. I ett övermänskligt högt tempo ger de sig hän i kaskader av steg och böljande rörelser i perfekt harmoni med Phillip Glass’ vidunderliga musik från filmen Timmarna.

Også Jiři Kyliáns Tar and Feathers (2006) fanns på Nederlands Dans Theaters program, men även om det är ett väldigt fint verk var det svårt att komma efter något så fullkomligt som Silent Screen.
Typiskt för verk av Jiři Kylián är Tar and Feathers full av teatrala och groteska inslag. Plötsligt släpper dansarna all försiktighet och kränger ur sig sina djuriska sidor, mens de brölar och flåsar som bitska vilddjur. Figurer med förvrängda clownansikten visar olika grimascher och påminer om något, helt i överensstämmelse som titeln antyder, har blivit rullad i tjära och fjädrar.
Tar and Feathers balancerar på avgrundens rand. En pianist sitter vid en flygel som balanserar på flera meter höga ben. Dansare balanserar på scenkanten mot det tomma orkesterdiket, och då och då ser det ut som om de vill kasta sig ner i det djupa mörkret. Andra dansare springer över golvet som om ett jordskalv hade skapat djupa sprickor som man kan titta ner i. Och till sist går en dansare försiktigt ut på en matta av plast som brister under hennes fötter som om när tunn is gör sönder.
Tar and Feathers är ett dystert verk, det kanske kan ses som en kommentar till den av mänskligheten skapade miljö- och klimatkriser.
Nederlands Dans Theaters gästspel var en helt enastående upplevelse och man får som åskådare lust att genast åka till Den Haag för att få se mycket mera av dessa fantastiska dansare och deras väl bevarade koreografier.

Torben Kastrup

Fler Föreställningar

Annonser