Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 25 september 2020

Poetisk scenmagi i kabaréform

2009-03-28

Fakta:

Namn: Någon annans hemlighet
Författare: Daniel Boyaciogl
Ensemble: Skånes Dansteater
Plats: Båghallarna, Malmö
» http://www.skanesdansteater.se

    Daniel Boyacioglus poesi är både bitande ironisk, lika ömsint provokativ som dubbelbottnad. Det är lyrik som känns angelägen på ett direkt avsmittande sätt. Inte minst därför passade den perfekt att bilda ram för Skånes Dansteaters senaste uppsättning: Någon annans hemlighet.

    Att man för första gången lämnade det traditionellt mörka och instängda scenrummet kändes befriande. Istället sökte man sig ut i foajén, där man genom att bygga upp en ny scen längs hela den glasade fondväggen, öppnar kontakten utåt mot gaturummet.
Dialogen mellan publiken, som sitter kring små kafébord framför scenen, och aktörerna känns följaktligen mera intim. Den rumsliga gestaltningen fick dessutom ett extra lyft tack vare en skicklig ljus-och scenkonstnärlig lösning som Johan Söderberg var upphovsman till.
Med vackra ljusslingor i rektangulära former som var uppsatta utanför på den närgränsande parkeringen tog dessa formen av små fönster som fick våra blickar att riktas vidare mot det oändliga där kaskader av ljus strömmade ned från TurningTorsons alla våningar. Malmös nya landmärke i tiden.
   Men även på själva scenen fanns ett fönster. Ett helt vanligt köksfönster som kvällens solodansare Sarah Bellugi Klima, då och då också öppnade på vid gavel. Kanske för att andas ny luft, som Boyacioglu skriver i sin dikt som han på ett skickligt och medryckande sätt reciterar från scenen.
När jag ser dansarens poetiska rörelsespråk, med sina långa armar och ben söka sin väg, alltid med blicken utåt kan jag inte låta bli att tänka på följande strof av poeten:
”Och ögat ser långt
men en arm kan ej förlängas.
Ibland träffas man,
stannar till
och slutar att brinna

upp ”

    Att på detta sätt låta fyra olika konstformer – poesi, dans, musik och scendesign – mötas men på sina egna premisser skänker  en både visuell och bred upplevelse utöver det vanliga. För att få kroppen att lyssna fordras ju utrymme för lyssnandet. I den här föreställningen skapas förutsättningarna genom den spänning som uppkommer mellan det reciterade ordet, den stiliserade miljön, dansen och den provokativa jazzmusiken som Mathias Landeaus berikade oss med.
I slutändan blir allt rörelse, ett landskap fyllt av liv, en plats där människor kan mötas, som här för en kort stund.

   Sådana stunder vill vi ha fler av !

Ann Jonsson

Fler Föreställningar

Annonser