Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 30 september 2020

Fantastiskt fina Balanchine-balletter

2009-03-21

Fakta:

Namn: B for Balanchine
Koreografi: Georges Balanchine
Musik: Stravinskij, Rieti efter Bellini, Bizet
Ensemble: Den Kongelige Ballet
Plats: Operaen på Holmen, Köpenhamn
» http://www.kglteater.dk

Med tre väldansade mästerverk i B for Balanchine på Operan i Köpenhamn har balettchefen Nikolaj Hübbe satt en elegant och spännande prägel på Den Kongelige Ballett.

Det är ett imponerande, tempofyllt och vackert program Nikolaj Hübbe presenterar i B for Balanchine med Den Kongelige Ballet på Operaen. Hela tre mästerverk av Mr. B kan man få uppleva på programmet, som är Hübbes första stora, personlige utspel som balettchef.
För första gången kan man nu här hemma få se Balanchines mycket originella och vän intrimmade Symfoni i tre satser, som han skapade till New York City Ballets Stravinskij-festival 1972. En energisk, skarp och komplex koreografi fylld av kaskader av förunderliga balettsteg med en jazzig skruv till Stravinskijs ovanliga och synkoperade rytmer. Den Kongelige Ballet lyckas verkligen med små skönhetsfel i raderna att förlösa den tekniskt krävande koreografin, som på Operaens Store Scene för all plats den behöver.
Redan i det inledande sceneriet med 16 dansöser i vita trikåer på diagonal över scenen är skarpt, vackert och genialt. Här finns det på en och samma gång närapå maskinell energi och skönhet i de många sträckta armrörelserna och det är just armarna som präglar hela baletten med sina totalt 32 dansare i kaleidoskåpiskt föränderliga formationer.
Mjukt svajande, älskligt korsade eller utsträckta som svävande vingar är armarna i den andra satsen akrobatiskt smidiga pas de deuxer, som sänder tankarna till Balanchines Agon, och som till premiären den 14 mars dansades sublimt och generöst av Yao Wei och Thomas Lund.
Alla dansare inklusive de glimrande soloparen Diana Cuni/Christopher Rickert och Susanne Grinder/Ulrik Birkkjær är tilbaka på scenen i tredje satsen av baletten, som i sin genomgående abstraktion och lekande dans även inrymmer allvarliga associationsbilder.
På samma sätt som Stravinskijs starka musik är komponerad som en reaktion på det andra världskrigets skeenden, finns det i balettens stora avslutande scen med dansarnas armar vinkelrätt på varandra som en bild av de oändliga raderna av kors på krigskyrkogårdarna i Normandiet.
En helt annan sida av Balanchines så skiftande skaparkraft upplever man i den dramatiska handlingsbaletten Søvngængersken (Sömngångerskan), där en munter maskeradbal utvecklar sig till mystik och mord i månskensnatten. Förtrollande är Silja Schandorff som den gåtfulla och erotiskt tilltalande Sömngångerskan, som är en eterisk skapelse som inte låter sig fångas och glider genom rummet på tå och förbländar sällskapets unge poet. Gitte Lindstrøm är sensuell och kylig som den svartsjuka prostituerade som med den hetsige baronen alias Morten Eggert, till slut dräper poeten, som till premiären dansades elegant och med stark ungdomlig lidelse av Marcin Kupinski.
I de fina divertissementen är det inte minst den framstående unga kårdansaren Alban Lendorf, som jonglerar som den högt hoppande Harlekin med mängder av finurliga steg. Annette Østergårds nya brokiga dräkter i tidlig 1800-tals stil är mycket vackra. Kim Witzels nya stiliserade borgscenografi är enkel och diskret och där kan man sakna tidigare uppsättningar vindeltrappa, så att man kan följa Sömngångerskans uppstigning i borgen med den döda poeten i armarna.
Strålande är också finalbaletten Symfoni i C, där Balanchine hyllar den klassiska rysska och franska baletten med raffinerade steg i rasande amerikanskt turbotempo till Bizets musik. Eleganta är Amy Watson och Jean-Lucien Massot som solopar i första satsen, och vackert svävar Silja Schandorff i armene på Nehemiah Kish i den andra satsens flytande adagio. Eminente är Gudrun Bojesen och Tim Matiakis med deras pecision och musikaliska frasering i tredje satsen, och tillsammans med Kizzy Howard dansar Ulrik Birkkjær vackert och musikaliskt i denfjärde satsen.
Sjællands Symfoniorkester – som under somarnamnet Tivolis Symfoniorkester ett otal gånger har ackompagnerat gästspel med New York City Ballet – spelade till premiären under Graham Bonds säkra direktion dynamiskt och precist, som det i till den grad krävs till Balanchines baletter.
Med programmet B for Balanchine, som är väl instuderat med hjälp av dansare från New York City Ballet, har Nikolaj Hübbe nu som balettchef satt sin eleganta och spännande prägel på Den Kongelige Ballet.

Vibeke Wern

Fler Föreställningar

Annonser