Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 20 september 2020

En festlig hälsning från New York

2009-03-21

Fakta:

Namn: B for Balanchine
Koreografi: George Balanchine
Musik: Igor Stravinskij, V. Rietti efter Bellini, George Bizet
Ensemble: Den Kongelige Ballet
Plats: Operaen på Holmen, Köpenhamn
» http://www.kglteater.dk

B for Balanchine, inte Bournonville. Den Kongelige Ballet har en Bournonville-fri säsong, istället fär balettpubliken ett nytt stort Balanchine-program att avnjuta på Operaens store scene.
Programmet börjar med en Danmarkspremiär på Symfoni i tre satser. Det är koreografi med fart och energi som passar perfekt till Stravinskijs jazziga partitur. Verket brusar av liv likt en storstad där det pågår något hela tiden överallt. Det är konstanta rörelser från början till slut. Likt skateboardare och parkour-utövare flyger danserna genom luften, och Christopher Rickert svävar mycket högt, som om hannästan åker av rampen på sitt osynliga skateboard, innan han elegant får fast grund under fötterna igen. Det är de närmaste klassisk balett kan komma Streetdance.
Linjerna och formationerna i koreografin påminder om stadsrummets arkitektoniska linjer och former, och man kommer absolut att tänka på Frank Lloyd Wright stilrena arkitektur.
I Symfoni i tre satser skapas det ett rum fullt av livsglädje, men döden är också närvarande, mot slutet står dansarna helt stilla med armarrna formade till kors på ett slagfält. Enkelt, men effektfullt.
Søvngængersken från 1946 är en av Balanchines få narrativa baletter, men egentligen är det bara tala om en skiss till en klassisk berättelse om svartsjuka som tema. Historien är vag, i likhet med personteckningen och det hela avslutas som en trist melodram.
Søvngængersken blir angelägen först när unge Alban Lendorfs hoppar in och övertar scenen som en sprallig och charmerande harlekin, och när Silja Schandorff vandrar omkring på tåspids som den graciösa sömngångerskan.
Lyckligtvis avslutas Balanchine-programmet med Symfoni i C, som är ett underhållande och eldigt finalnummer. Ett gnistrande fyrverkeri av steg och fina positioner.
Danserne gnistrar som diamanter på den himmelblå scenen och återigen är det Silja Schandorff, som glimrar mest.
Symfoni i C verkar vara ett party för dansarna, i alla fall är det berusande festligt för publiken att se dem dansa, och när Silja Schandorff flyger som en snöflinga genom lyften för att sedan falla mjukt ner i sin partners armar, så kan det bara inte bli bättre.

Torben Kastrup

Fler Föreställningar

Annonser