Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 02 december 2020

Isigt och samtida

2009-02-16

Fakta:

Namn: Contemporary om ice
Koreografi: Lotta Melin, Helena Franzén, Marie Fahlin, Virpi Pahkinen, Su-En
Plats: Kungstädgårdens isbana, Stockholm
» http://www.modernadansteatern.se

Röd ballong på Gustav XIII, kungen som enligt Strindberg inte borde blivit staty. Han rev nämligen upp odlingarna i Kungsträdgården och gjorde den till exercisfält. Men nu står han där, mitt i skridskobanan, och från honom ringlar snöret till ballongen upp genom det lätta snöfallet. Omgiven av ljussättning och en bolmande rökmaskin börjar han se riktigt intressant ut mot den gnistrande isen.

Och det är ett inspirerande grepp att bjuda in koreografer för att göra samtida isdans, Contemporary on Ice. Konståkning som det vanligen heter i sportens värld, är dansmässigt en salig blandning på klassisk balett och showdans. Den samtida danskonsten, varför skulle den inte kunna göra sina rumsliga installationer på is? Bara att se skridskodansare i genomtänkta kostymer utan cirkuspaljetter är en upplevelse. Plats-specifikt och i en kontext som innefattar huttrande publik, öppna eldar och varm svartvinbärssaft.

Men kallt är det. Moderna Dansteatern, som verkar på adresser runt om i landet medan teaterhuset på Skeppsholmen renoveras, lånar tappert ut sittunderlag. Mer flow för de fem femminuters verken hade varit bra. Den isglittrande skridskoburna konferenciern Charlotte Engelkees är förtjusande, men underbart är kort.

Öppningen är anslående. Tre stora igloo-tält i vit nylon glider omkring på isen, medan vitklädda pingvin-varelser tar plats och ramar in Lotta Melins verk Polarstation Zebra svarar ej. Ur igloo-tälten kommer vitklädda fågelmänniskor på neonröda skridskor.
Helena Franzéns Magpie’s Nest (Skatboet) är en stram, rapp studie för tre svartklädda män, och i Marie Fahlins Kalligrafi skridskodansar fem dansare i svart-blanka dräkter som gör deras kroppar till tecken på ett vitt papper.

Att Virpi Pahkinens rena, stillsamma stil skulle passa väl för ett issolo kunde man tänkt sig. Nu är det bevisat med Avventurina. Christine Brorsson i blygrått fogar samman isdansens värld med konstformen dans. George Kentros/ Mattias Peterssons tufft scratchiga Vivaldi (vintern, förstås) kontrasterar mot Pahkinens lento och reducerade enkelhet.

Den sista av tre kvällar Contemporary on Ice avslutades med buto-konstnären SU-EN och Ice Age.
Liggande på isen i en isig stålskulptur, arbetade hon sig sakta ut och fram med hjälp av röda isdubbar. Huttrande, men med facit i hand, måste det sägas att isen bjöd in dansen till ett nytt och inspirerande rum. Hoppas den återvänder dit i andra, isiga tider.

Delvis omarbetad version från Expressen Kulturens nätupplaga den 13 feburari

Margareta Sörenson

Fler Föreställningar

Annonser