Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 30 november 2020

I ett osäkert läge

2009-02-11

Fakta:

Namn: Position of elsewhere
Koreografi: Johan Inger
Musik: Jean-Louis Huhta, J S Bach
Ensemble: Cullbergbaletten
Plats: Dansens hus, Stockholm
» http://www.cullbergbaletten.se

Det sägs att konsten speglar sin egen tid. I Position of elsewhere, Johan Ingers nya helafton för Cullbergbaletten går det knappast att missa. Känslan av något grått och kontaktlöst dominerar. Situationer avskurna från sammanhang. Massor av rörelser utvecklas under en obruten timme på scenen, men alltid parallellt. Rörelserna löper i linjer och figurer utan kontakter eller djup. Ett famlande efter mål och mening, efter något att kanalisera de duktiga dansarnas energi i?
Uttrycket speglar Cullbergbalettens faktiska situation. Och Johan Ingers. Kompaniet befinner sig i ett vakuum. Efter dryga fyrtio års verksamhet, med en danskonst som gjort succé och skapat världsrykte så till den grad att baletten blivit en av våra främsta kulturexporter, är det plötsligt oklart hur framtiden ska se ut.
Johan Inger lämnade i somras posten som konstnärlig ledare – beslutet annonserades i god tid – för att istället ägna sig helt åt eget koreograferande.
Sedan dess är ensemblechefen Anna Grip även tillförordnad konstnärlig ledare. Och på Kulturrådet sitter en grupp med uppgift att analysera Cullbergbalettens behov och ge förslag som kan säkerställa ensemblens framtid.
En egen hemmascen och ”organisatorisk hemvist” hör till frågorna som är uppe på bordet. Riksteatern har varit huvudman för Cullbergbaletten ända sedan Birgit Cullberg startade kompaniet 1967 och det turnébaserade arbetet har betytt mycket både för att sprida danskonsten och för att göra kompaniet känt i landet. Idag finns det fler aktörer och det handlar nu om att se vilken roll Cullbergbaletten har och bör ha i helheten. Förslagen presenteras för kulturdepartementet den sista april.
Under tiden axlar Dansens hus i Stockholm rollen som Cullbergbalettens främsta svenska scen. Och här förmår kompaniet ännu dra fulla hus – åtminstone till premiären. Efterfrågan har annars minskat, både i Sverige och utomlands.
Cullbergbalettens unika kännemärke var länge de starka koreografierna som tog vara på dansarnas individuella särarter och fogade samman dem till en hänförande helhet. Teknisk skicklighet javisst, men också uttrycksfullhet, en dramatik som inte alla gånger behövde berätta en historia, men som berättade något berörande i dans. Det fanns en konstnärlig stabilitet, dansarna stannade gärna länge och man lärde känna deras personliga avtryck på scenen. Av dagens arton dansare är däremot elva anställda under de senaste två åren.
Position of elsewhere pekar, precis som titeln antyder, alltså mot något annat. Inte bara koreografen Johan Inger stakar ut nya spår, hela baletten är i omformning.
Det jag ser är ett vältränat kompani med utmärkta dansare, det finns egentligen inget att anmärka på hur de utför rörelserna. De springer, hoppar, faller, virvlar, viftar som väderkvarnar med armarna, hasar, drar, lyfter och bär ibland, eller står stilla i effektfulla positioner. Precis som ett välmeriterat kompani på den europeiska dansscenen.
Men ett specifikt Cullbergdrag är svårt att spåra. Allt är så urbant avskalat, abstraktionen så total att dansarnas rörelser nära nog mister sin mening, fast Inger tar hela dansarkroppen i anspråk. Jean-Louis Huthas ljudmattor skiftar stämningen, men Bach får stå för det tväraste brottet.
Jens Sethzman, denne ljusets trollkarl är här återhållet grå i scenografin. Caroline Armenta och Johan Inger har också gjort kostymerna så övervägande färglösa att dansarna nästan försvinner. Några framträder dock skarpt, en man och en kvinna som kysser varandra. Men inte ens där blir det mänskligt sensuellt. Kyssen utvecklas till en ekvilibristisk övning mun mot mun, tömd på känsla.

I Rachel Tess solo vid rampen tar ängslan plötsligt vibrerande gestalt. Skuggad av ett annat jag (Marylise Tanvet) försöker hon vinna fotfäste, dukar nästan under av kroppens oro, men finner sedan i utbytet med skuggan en befrielse. Där finns dans som berör.

Över scenen hänger sex kraftiga ringar av metall, som Sethzman spelar på. I början projiceras en gäckande måltavla på golvet och dansarna rusar på jakt efter träff. Med vinklade ringar och tända lampor blir det antydan till en fest som kom av sig. Slutscenen har närmast drag av begravning i affärsbranschen. Cullbergbaletten behöver förnyad framtidstro.

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten 10/2 2009.

Spelas på Dansens Hus i Stockholm till 14/2, samt på turné i landet t o m 3/3.

Lis Hellström Sveningson

Fler Föreställningar

Annonser