Joséphine Baker som kliché

Titlen Looking for Joséphine passar fint på Jérôme Savarys musik- och dansföreställning. Under den första akten får publiken spana förgäves efter Joséphine Baker, som ju verket skulle handla om. Vi befinner oss däremot i New Orleans efter orkanen Katrinas förödande framfart. En fransk impressario är på jakt efter en svart flicka, som kan spela Joséphine Baker i hans kommande musikal i Paris.
I sin jakt på talanger träffar impressarion hemlösa desillusionerade svarta människor som berättar som sina liv i dagens USA, men framför allt om sina musikaliska rötter. De berättar också om de fördomar de utsätts för från den vita andelen av befolkningen och om rasistiska överfall från bland annat Ku Klux Klan. Det är ett angeläget budskap, men det blir för högtidligt och sentimentalt att det urartar i känslopornografi, när Martin Luther Kings tal ”I Have a Dream” visas på storbildsskärm och åtföljt av sången ”We Shall Overcome”. Men det värsta är att det lite senare i föreställningen visas ett satiriskt nummer om kineser och om det kinesiska språket av så pass grov karaktär att det gränsar till rasism. Det är pinsamt och helt olämpligt, särskilt som rasismen är ett av föreställningens teman.
Den handlar också om dans , såväl jazz, salsa, flamenco och stepp som boogie woogie, men streetdance, som är en så viktig del av den afroamerikanska traditionen saknas helt och hållet.
Looking for Joséphine är som bäst i andra akten, då impressarion har hittat sin Joséphine och föreställningen La Revue Nègre tar sin början. Men hur det kommer sig att Looking for Joséphine turnerar, inte bara till Danmark, utan också till många andra länder är helt obegripligt. Den första delen av föreställningen är som en överpedagogisk och amatörmässig skolteaterföreställning, medan den andra halvan är en föga charmerande varieté. Genom att vara innehållslös och docerande på ett irriterande besservisser-aktigt sätt blir Looking for Joséphine inte till annat än en bagatell som man inte borde ha ansträngt sig för att låta turnera.

Torben Kastrup