Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 01 oktober 2020

Performatik – ny festival i Bryssel inspirerad av futuristerna

2009-01-08

Performatik – ny festival i Bryssel inspirerad av futuristerna

Att klistra etiketter på en dansfestival är inte alltid det enklaste, särskilt som de idag ofta innehåller mera av performance, video-installationer, interaktivt, teater, bildkonst-skulptur, litteratur, film, musik, high tech… än ren dans.
Kaaitheater i Bryssel, som mellan den 13 och 21 februari, ordnar en festival av detta slag har valt kalla den Performatik för att visa hur allt idag hänger samman. Performatik kommer av performance+teknik.
Gemensamt för samtliga 30-talet föreställningar är att de visas i direkt kontakt med publiken – inte bara inom teaterns väggar utan också på andra platser i Bryssel. Performern Eric Joris leder till exempel in publiken i sitt virtuella verk Eux där kropparna med hjälp av elektroniska sensorer blir lite av sina egna dubbelgångare. Mer verkliga än i verkligheten, utlovas det.
Många av föreställningarna är dessutom gratis. Allt för att publiken skall känna sig som en del av dem. Live art i dubbel bemärkelse alltså. Det är ett ambitiöst program där en mängd performers med helt olika konstnärliga uttryckssätt och med olika tekniska hjälpmedel verkligen appellerar till alla våra sinnen.

Lite samma andas barn som Futuristerna för exakt hundra år sedan. Filippo Tommaso Marinettis berömda Futuristmanifest publicerades nämligen den 20 februari 1909 i Le Figaro. Performatik-festivalen organiseras inte bara för att vi skall minnas utan samtidigt vill den visa hur allt lever vidare idag. Redan för hundra år sedan försökte man skapa ett slags totalkonstverk där samtliga uttrycksformer ingick som poesi, bildkonst, skulptur, arkitektur, film, marionetteater, dans, musik. Det är i “interelationen” som den nya konsten skapas stod det bl.a. i deras berömda Manifest. En ny slags alternativ konst, samhällstillvänd, engagerad och öppen ut mot hela världen. Att revolutionera medelst konsten genom att synliggöra den visuellt, plastiskt och estetiskt blev deras motto.
Men manifestet innehöll också flera politiska budskap som olyckligtvis kom att uppfyllas senare av fascisterna. Ingen italiensk tidning vågade därför publicera det. Det var snabbheten ( velocità ) – flygmaskinen och de snabba bilarnas första tidsålder, maskinerna och den tekniska utvecklingen – som skulle föra människorna in i en ny och lyckligare tidsålder, tänkte man. Även om nya krig skulle bli nödvändiga. Bellezza (skönhet) blev synonymt med velocità. Europa stod just vid randen av ett världskrig och i Italien lockade man folket om nykolonial expansion även om ett krig mot Österrike skulle bli nödvändigt.

Relationen människa – maskin kom att bli tongivande för futuristerna. Som exempelvis hos Fortunato Depero i hans Balli Plastici där en jättedocka hissades ned och där dockans mage sen kom att bilda själva scenrummet. Eller i ett av Enrico Prampolinis verk där dansarna bar geometriska genomlysta dräkter som blandade sig med människoliknande dockor på scenen. Ännu mera känd är Giacomo Ballas uppsättning av Stravinskijs Eldfågeln där dansarna såg ut som abstrakta, svårdefinierade väsen som genomlystes i takt med rytm från musiken. Kroppen skulle genom kraften av ljuset och styrkan i tekniken förvandlas till en helt ny varelse. Så tänkte man sig åtminstone då.
Trots att det var en förgången tid känns det ändå mycket aktuellt. Den högteknologiska utvecklingen som fortfarande fascinerar, krigen som bara verkar utvecklas i ännu snabbare takt, maktkampen som bara blir allt intensivare. Och kanske är det fortfarande så att velocità är identiskt med bellezza?
Performancekonstnären Luca Buvoli försöker med sin Monument to Movement tolka Futurism utifrån ett nutida perspektiv, genom att med hjälp av animerade videobilder sätta samman olika intervjuer, arkivmaterial, minnen från politiska sammankomster etc. som han själv i sin ungdom varit med om. Allt för att dra vår uppmärksamhet mot vår egen tids auktoritära händelseutveckling liksom vår fascination för makt och snabba kast, där den högteknologiska utvecklingen sporrar samtidigt som den olyckligtvis också hotar med nya och ännu värre krig.
Historien upprepar sig, sägs det.

Ann Jonsson

Se vidare www.kaaitheater.be/performatik

Fler Nyheter

Annonser