Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 28 september 2020

Organiska rörelser

2008-12-07

Fakta:

Namn: Interference: fragile/entity///Berlin
Koreografi: Susanna Leinonen///Hofesh Shechter
Ensemble: Skånes Dansteater
Plats: Båghallarna, Malmö
» http://www.skanesdansteater.se

Den finländska koreografen Susanna Leinonen presenterar ett helt nytt stycke när hon tillsammans med israeliske Hofesh Shechter gör en helkväll för Skånes Dansteater med den gemensamma titeln Interference.

fragile/entity av Leinonen inleder kvällen med en nersläckt scen som stegvis befolkas och förtätas. Med hjälp av den vackert utarbetade ljussättningen introduceras första dansaren i släpljus, den andra i motljus som förstärker de smidiga armarna medan ansiktet ligger i djup skugga. Scenen släcks och tänds på en ny punkt, en ny människa. Ljus, musik och dansare bildar en stark enhet som understryker varje rörelse, förflyttning och formation. Varje scen lämnar över till nästa, som varje våg mot en strand avlöses av nästa. Rytmiskt som andning i djup koncentration. Scenen vaggas in i ett lugn som gjort för att brytas i en fryst rörelse, en ut-och-invänd kropp eller en förskjutning i rummet mellan dansare i olika tempon. Växlingarna ger en känsla av att hela scenariot fördjöjs, samma nästintill omärkliga tidsfördröjning som sker i ett annars smidigt datornätverk.
Dansarnas klädsel för tankarna till japanskt stram design i dämpade färger. De är strikta, eleganta och får en antydan av uniform när dansarna skapar en militärisk exakthet i grupper i långsam hotfull marsch mot en ensam människa. Det kunde varit skuggsidan av en stad, en nation i upplösning, en mardröm.
Leinonens koreografi tillåter dansarna att sträcka ut i omfångsrika, långa, långdragna rörelser. De rör sig som om de vore inneslutna i ett annat, trögare medium. Kroppen bjuds motstånd, den strävar och tänjer. Det är som gjort för Skånes Dansteaters fysiskt starka och säkra dansare som får visa att varje muskel, varje sena bemästrar den utmaning som den utsätts för.
Stämningen är drömlik i en kall ljussättning, dansarna tycks fullkomligt ha internaliserat koreografens intentioner; de drömmer hennes dröm.
När musiken skiftar från elektronisk till mjuk gitarr skiftar ljuset till varmare ton och antyder mildhet i ett annars strängt och kontrollerat verk.
Efter paus är tonen en annan. Hofesh Shechters verk Berlin tar hela ensemblen på 13 dansare i anspråk och det svänger!
Koreografen har också gjort musiken och det känns; de är ett, dansen och musiken samsvänger skönt. Verket har nerv och puls. Det känns som att sitta på ett storstadscafé och se folk flyta förbi, se hur folk faller in i en rytm i ett flöde som får staden att likna en organism och människorna blodkropparna i ett blodomlopp. Allt är lugnt tills en stannar upp och stirrar rakt mot oss, påminner oss om att det är individer vi ser, var och en olika.
Dansarnas rörelser känns välbekanta, liksom urbana, inlärda, rörelser vi tar på oss som kläder för att passa in. Rörelserna byggs upp i repeterade mönster, en mönsterrapport som upprepas för att upplösas.
I slutsekvensen ligger hela ensemblen på rygg och bara huvudena rullar, från sida till sida. Känns det igen? Huvudet går på av sig självt, tankarna snurrar, kroppen har för längesen slocknat. Strax klingar tankarna av, pulsen går ner. Stillhet, bara stillhet nu.

Caroline Owman

Fler Föreställningar

Annonser