Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 20 september 2020

Skönt och motbjudande

2008-11-23

Fakta:

Namn: Cracks
Koreografi: Su EN (Susanna Åkerlund)
Plats: Dansstationen/Palladium, Malmö
» http://www.suenbutohcompany.net

Det sköna, det motbjudande, det erotiska, det humoristiska, naturen, lusten, kroppen, rått, eteriskt, extravagant och utmanande. Den japanska dansformen butoh låter sig endast motvilligt fångas i ord, men är en djupt sinnlig upplevelse att se.
Sveriges främsta butohdansare SU-EN och hennes grupp SU-EN Butoh Company gästspelade på Dansstationen i Malmö med det färska verket Cracks.
I Cracks har SU-EN samarbetet med färgforskaren och klädskaparen Joanna Bodzek. Den utsökta scenkostymen understryker effektivt dansarnas rörelser och förstärker helhetsupplevelsen i föreställningen.
Fyra kvinnliga dansare tar sig hukande in på scen. Klädda i kittfärgade shorts med kjolar som rottrådar. Deras nakna ryggar är markerade med en vit linje längs ryggraden, en spricka, en crack! De sitter vända bort från publiken och rör sig långsamt, groende som växter när de stilla men målmedvetet tränger undan jorden för att söka vatten och näring.
Dansarna tar sig över golvet böjda, liksom hopknycklade och de faller hjälplöst åt sidan. Utan lemmar som kan ta emot och lindra fallet välter de vid en enkel förskjutning av kroppens tyngdpunkt. Gruppen finner en ny formation understuken av ljuset i linjer längs golvet. Då kryper mästaren och primadonnan SU-EN in, klädd i vit klänning med elegant håruppsättning och gnistrande hårdekoration: en sjöstjärna av diamanter. Hon kryper smidigt, kattlikt med händerna formade till mjuka tassar. Hon närmar sig scenens enda objekt, en belyst ruta med ett antal meloner, hela och krossade, nosar på frukten och tar ett stort bett, djupt i det våta fruktköttet.
Butoh handlar om människans förhållande till naturen. Människan är en organism, en kropp som står öppen för naturen och med alla sinnen upplever den, utforskar och lever den.
Dansformen skulle kunna kallas ekologisk i sin förståelse av och respekt för naturen.
Långsamheten, koncentrationen och med blicken som i trans är en del av butohs uttryck. Begreppet bisuko, som betyder seg, är en metod för att finna närvaro i kroppen och samtidigt öppna sinnena för att släppa in världen, som i form och rörelse i sin tur påverkar kroppen.
Det känns som om hela publiken håller andan. Lika koncentrerade som dansarna på scen.
Dansaren dansar sin kropps existens, ger den vidare till åskådaren. Åskådaren förvandlar denna kropp till egen erfarenhet.
I nästa scen är dansarna klädda i färgstarka klänningar av ett tyg som påminner om nyutslagna, fortfarande lite skrynkliga blomblad. De faller in på scen med spända kroppar, elastiska, seniga, krampvridna. Scenen färgas magenta och än en gång gör SU-EN effektfull entré. Hennes klänning bär samma färg som ljuset. Hon äger scenen.
Så bryts det långsamma tempot och den inåtväxande musiken blir utåtagerande, pulserande och damerna dansar disco men i totalt vrickade rörelser. Show-dance är en ickeförsumbar del av denna märkliga dansestetik. Anledningen är att butohdansarna i Japan ofta försörjer sig som nattklubbsdansare och show-dance får på så sätt en egen plats i butohn.
I ett av kvällens solon gör SU-EN konst av ett ivrigt kliande; händerna far över armar och ben, in i näsan, örat och ögat får en stunds total uppmärksamhet. Hon snörar upp klänningslivet och blottar brösten samtidigt som hon träder in i en rektangel av ljus. Utstuderat långsamt droppar hon saliv i handen och stryker ena armen blänkande blöt, och så den andra armen och halsen. Det är en reningsrit som också knyter an till melonerna på scen; melonen hämtar sitt vatten ur den egna frukten. På samma sätt hämtar SU-EN sitt reningsbad ur sin egen kropp. Hon är mästerlig när hon balanserar mellan fräck, galen, och mycket nöjd i en utmanande, tvingande blick ut i salongen. Så himla butoh! Så starkt, stilla, omtumlande.
I slutscenen bär dansarna långa ljusa lätt transparenta fotsida klänningar. En och en, som pärlor träs på ett snöre, rör de sig i bisuko mot scenkanten tills de alla fyra når en gemensam linje. Armarna, händerna fångar något: osynliga klot, mjuka djur eller vatten?
SU-EN fångas in i en cirkel av ljus, attraherad av ljuset rör hon sig in i en magisk cirkel av kraft. Elegant avslutas föreställningen. Men applåderna bryter inte transen; dansarna är fortfarande som invävda i en egen värld. Drömskt tackar de för vår uppmärksamhet och glider undan och ut.

Caroline Owman

Fler Föreställningar

Annonser