Dans som vändande vatten

Om och om igen. Tidvattnet som sjunker undan och väller tillbaka. Helena Franzéns koreografi Tide, tidvatten, dansas i ett långsmalt rum där ena kortväggen täcks av en strandbild. Vattnet på väg in, eller tvärtom?

De tre dansarna har fått varsin koreografi, som dock hakar i varandra. Några få gånger uppstår ett kort ögonblick av unison dans, för att strax lösas upp igen. Axlarna som vickar, kroppen som viks över höften skarpt som ett papper. Om och om igen.

Gentagelsen som kompositionsform är en risk. Omtugg hotar. Jukka Rintamäkis musik raspar vingligt på en liten grammofon, men Helena Franzén lyckas i några vackra vändningar fånga havens och alltings pågående, och en dansare som Kristine Slettevold kan glittra som det vändande vattnet.

Margareta Sörenson