Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

En resa i ett magiskt ljudlandskap

2008-10-22

Fakta:

Namn: Different Trains och Tears Apart
Regissör: Pia Forsgren
Musik: Steve Reich & Fläskkvartetten
Ensemble: Fläskkvartetten
Plats: Judiska teatern
» http://www.judiskateatern.se

När Fläskkvartetten spelar Steve Reichs Different Trains på Judiska
teatern är det en helhetsupplevelse. Teaterchefen och regissören Pia
Forsgren
lyckas göra publiken till mer än åskådare. Den blir till en viktig del av
teaterrummet.

Publiken sitter mitt i en glasinstallation av Ann Wåhlström som har

blåst enorma droppar, eller kanske tårar, och de hänger från taket och
ligger

på golvet. Glas har den egenskapen att det ”lever”. Ljuset reflekteras och

speglar sig i dropparna som ger olika uttryck beroende på ljusets styrka

och färg.

Det hördes tydligt hur tågen visslande rusade fram när Fläskkvartetten
började

spela. Musiken kompletterades av en inspelad version av Different Trains av
The Kronos Quartet,

som ursprungligen beställde verket av Steve Reich i slutet på 80-talet.

Kompositören byggde verket på tankar om de tågresor han gjorde som barn

1939 -1941 mellan sina frånskilda föräldrar i New York och Los Angeles.
Steve

Reich funderade även över andra barn som också åkte tåg samtidigt på andra
platser.

Han är själv jude och tankarna gick naturligt till barnen som var på väg

till Polen och koncentrationslägren där.

Väggprojektionerna i föreställningens första del ingav känslan av att sitta
i

tågets främre del. Bilderna föreställde USA före Andra världskriget och
rälsen

flög fram under oss. Fraser av guvernanten som följde med Steve

Reich som barn och även en av lokförarna de åkte med upprepades och

ackompanjerades av violin och cello. Ibland lät det som om instrumenten

talade eller som om rösterna vore instrument, vilket var intressant och

förvirrande.

Bilderna från USA byttes ut mot bilder från Europa och andra världskriget.

Det var inte så mycket vad vi såg utan snarare tanken på de överfulla tågen,

som åkte mot döden, förstärkt av inspelade röster, musiken och atmosfären i

rummet som skapade en tryckande känsla.

Kopplingen mellan kompositörens tågresor i USA och resorna för förintelsens
offer i Europa

framgick tydligt i programmet men inne i föreställningen tycktes denna inte

lika självklar eller nödvändig. Här var det scenrummet och musikerna som

skapade sammanhanget.

Så småningom övergav kvartetten sina instrument på det runda podiet i mitten
av

rummet. De började spela på glasinstallationen runt omkring oss och

glastårarna snurrade till sin egen musik.

Tears Apart heter föreställningens andra del vilken är komponerad av

Fläskkvartetten som en reflektion och kommentar till Steve Reichs

Different Trains.

Det var fascinerande att få vara så nära musikerna och se deras uttryck och

koncentration. Gränsen mellan scen och salong var upplöst.
Publiken satt

inne i föreställningen och det förstärkte inte bara upplevelsen utan gjorde

att man ibland kunde känna sig avklädd. Om man som åskådare är van att gömma
sig i

salongsmörkret kunde det nästan bli obehagligt att stundom bli belyst av

scenljus.

Stråkarna började ljuda igen och förmedlade med en bestämd ton den lugnande
känslan

man kan få av att sitta stilla på ett tåg medan världen flyger förbi

utanför fönstret.

Sittandes i ett regn av enorma glasdroppar var det nog fler som hoppade till

när det plötsliga ljudet av glas som krossades överraskade oss.
Fläskkvartetten rockade nu

loss. En viola som inte ville hålla tyst, ett rött ljus och musikernas

intensiva blickar gav känslan av hopp, ilska och kraft.

När Fläskkvartetten tystnade och reste sig kändes en timma förvånansvärt

kort. Judiska teatern hade lyckats med det tillsynes enkla men ändå ovanliga

konststycket, att göra en föreställning precis lagom lång.

Karolina Brock

Fler Föreställningar

Annonser