Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

Talar du aphasiadisiac

2008-10-05

Fakta:

Namn: Aphasiadisiac
Koreografi: Ted Stoffer
Ensemble: Ballet C. de la B.
Plats: Théatre les Tanneurs, Bryssel
» http://www.lesballetscdela.be/

Varför är det så omöjligt att komma överens? Kan det vara för att
vi talar olika språk?
Det är om vår oförmåga att kommunicera som Ted
Stoffers föreställning Aphasiadisiac i regi av C.de.la B. i grunden
handlar.
Afasi är som vi vet en form av talsvårigheteri medan afrodisiaka syftar
på sexuell stimulans.
Parförhållanden som bryts sönder på grund av att
ingen lyssnar på den andre.
Alla talar i munnen på varandra. Visst, alla
känner vi igen oss.
Stoffer och de andra fyra dansarna bygger upp ett slags kroppens
esperanto. Lekfullt med en blanding av dans, absurd teater, cirkustrick
och musik.
Föreställningen börjar med att två av dansarna- en tjej och
en kille – bygger in sig i var sitt torn med hjälp av en mängd
tegelstenar som de andra dansarna efter hand slänger till dem. Ett
slags elfenbenstorn som blir allt skörare för att till slut rasa samman
med ett dån.
Dessförutan har de båda dansarna lyckats rädda sig ut – mot en
omvärld i total upplösning. Till ackompanjemang av en slagverkare som
klättrar upp på en provisorisk installation som hänger ned från en
vägg där tegelstenarna kontinuerligt lossnar och faller ned. Medan en
annan försöker stoppa in dem på plats men utan resultat.
Hela scenen
förvandlas till slut till en enda hög av tegelstenar som alla var och
en på sina upptänkliga sätt försöker få rätt på. När allt verkar
hopplöst börjar de spela på olika instrument som de plockar upp ur
spillrorna. Kort sagt vi känner igen kollektivet från Gent sedan
tidigare föreställningar.
Alain Platel, Hans Van den Broeck, Koen Augustijnen och Lisi
Estaras arbetar efter liknande improvisationsmodell, där
vänskapen ofta urartar, provocerar fram en slags non-kommunikation där
dansarna blir sina egna offer. Som en skara desperata djur som försöker
slå sig fria från sig själva men alltid utan resultat.
Dansen lyfter
som vanligt föreställningen från att fastna i total paralysi.
Som här med några oförglömliga dansscener då paren på alla
upptänkliga sätt försöker omfamna varandra efter att de misslyckats att
med ord komma vidare. Det är superba, romantiska, kaotiska duon med
surrealistiska inslag.
En av killarna märker inte att han omfamnar
tjejen mot hennes rygg medan en annan med förvridna drag söker hennes
mun men aldrig lyckas. Ett idylliskt haveri fyllt av ömhet och humor
avbrutet av musik som håller på att spränga våra trumhinnor.
Dansen
lugnar gänget, verkar få dem på andra tankar. Åtminstone för några
oförglömliga minuter.

Ann Jonsson

Fler Föreställningar

Annonser