Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 22 september 2020

Upplyftande minnesmässa

2008-09-22

Fakta:

Namn: Requiem
Koreografi: Jorma Elo
Regissör: Carina Reich och Bogdan Szyber
Musik: Mozart
Ensemble: GöteborgsOperans Balett och orkester, solister, kör samt extrakör
Plats: Göteborgsoperan
» http://www.opera.se/

Mozarts Requiem är en upplyftande minnesmässa som samlar Göteborgsoperans
konstnärliga grenar till en stark enhet.

Döden, döden. Den dansar sig fram på Göteborgs scener för närvarande. På
Backa teater bjuder Twisted Feet döden ungt och kraftfullt motstånd i Det
sjunde blinget
. På Göteborgsoperan lyfter däremot en hel härskara av
dansare, kör, solister och orkester den sjuke Mozart i dödens famn och
vidare in i ljuset.
Mozarts Requiem har i händerna på iscensättarna Carina Reich och Bogdan
Szyber blivit en massiv och vacker hyllning till det vi lämnar efter oss. Vi
finns så länge någon minns – och Mozarts musik är ett högst levande minne.
Hos Reich och Szyber är döden en kvinna med långt och lockande rött hår.
Janine Koertge dansar lätt och oemotståndligt. Som en fräsch Kusin Vitamin
inviger hon Patrick Migas följsamme Mozart i nya dimensioner.
”Känslostyrka
är inte samma sak som sentimentalitet”, citerar programbladet Anders
Paulrud. Det kunde vara föreställningens signum.
Sprängande läsningar och hejdlösa överklivningar i formspråket brukar
karaktärisera Reich och Szybers uppsättningar. De finns även här, men
anslagen är stramare och allt underordnat helheten.
Shaker – den religiösa
sekt som med extatisk dans hyllade Gud men i övrigt levde ett strängt
organiserat liv – var samtida med Mozart och den svällande rokokon. Det är
en iakttagelse typisk för duon. Att använda fyndet som grund i scenografi
och kostym är ett snilledrag.
De enkla dräkterna ger Jorma Elos koreografi
för dansarna tydliga linjer och kören får en vackert omfamnande samling.
Lins Fellbom ackompanjerar rytmiskt med ljuset.
Framför allt lyfter rummet. Scenbilden antyder Shakerförsamlingarnas stora
samlingshallar, med på amerikanskt vis liggande panel. På väggarna klättrar
projektioner av skrift och tabeller. Dödsböcker kanske. Strävan mot höjden
blir som starkast när de kvinnliga dansarna i klänningar bulliga som moln
klättrar uppåt. Mozart dog medan han skrev på sin dödsmässa.
Åtta takter in
i Lacrimosasatsen, vilket dirigenten Henrik Schaefer markerar. Allt hejdar
sig en stund.

Så har livets sköna stunder förrunnit,
skyndar iväg som i en dans
lyder ett par rader ur Abendempfindung, som Mozart komponerade vid sin
faders död. Sången används som en förebådande prolog. Den framförs av
gossopranen Alexander Chojecki, som sjunger likt en ängel med en scennärvaro
som är helt professionell. Barnet återkommer och blir den som slutgiltigt
för Mozart över gränsen.
Scenerna hör till höjdpunkterna i ett Requiem som knyter samman tiden och
konsterna. Här deltar kör och solister i dansen. Precis som det var en gång,
då dans, sång och musik var ett och samma; teater som berättar om liv och
död.

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten 22 september 2008.

Lis Hellström Sveningson

Fler Föreställningar

Annonser