Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 30 oktober 2020

Livsmässa

2008-09-22

Fakta:

Namn: Requiem
Koreografi: Jorma Elo
Regissör: Carina Reich och Bogdan Szyber
Musik: Mozart
Ensemble: GöteborgsOperans Balett och orkester
Plats: Göteborgsoperan
» http://www.opera.se/

Det kunde ha blivit en illustrerad klassiker. Musiken i Mozarts Requiem är så fantastisk att vilket idébygge som helst skulle kunna blåsa av scenen vid dess basuners stötar. En dödsmässa är trots allt ursprungligen komponerad för att framföras sakralt. Mozart fick beställningen av en ung greve, vars ännu yngre hustru dött.

Idag ger den även profan tröst. Den fabulösa musiken är hårt sliten från film och i andra sammanhang där den fått illustrera eller kommentera en allmänmänsklig bön för livet, sådant det är, och döden sådan den kan komma att vara.
I Lars Noréns egen uppsättning av Personkrets 3:1, till exempel, sjunger gaturummets skamfilade invånare i en salig sekvens, likt en parentes, ur Mozarts Requiem. Om jag minns rätt, Lux-satsen: Lux perpetua luceat eis. Låt det eviga ljuset lysa för dem.

Men nu alltså dans? Inte endast; Carina Reich och Bogdan Szyber är performancekonstnärer och skapar rumsspecifikt och bildmassivt. Deras Mozarts Requiem väver samman många element till något som inte kan kallas annat än allkonstverk: bilder, associationer, tidsmarkörer, dans, musik och några biografiska reflexioner kring Mozart själv, underbarn och extrembegåvad kompositör, död i förtid.

Det är gjort med varsam hand och med självklar tyngd. Reich & Szyber som ofta vänt upp och ner på traditioner och ut och in på förväntningar har låtit musiken föra ordet i en strålande vacker, mörkt glänsande lovsång till livet och hur var och en slutligen måste försonas med döden.

GöteborgsOperans kör finns med på scenen och har en stödtrupp i orkesterdiket. Likt i Mats Eks bejublade Orphée i Stockholm för ett knappt år sedan ställs ”vanliga” körsångarkroppar vid sidan av dansarnas böjliga, drillade. Szyber & Reich står för regi, scenografi och kostym, hela den bild- och idévärld där den religiösa sekten Shakers, samtida med Mozart, vävs samman med det dödens väntrum som är spelplats för detta gestaltade rekviem.
De rent dansade avsnitten är koreograferade av Jorma Elo, ibland lekfulla med lustiga piano-spelar-rörelser för händer och armar, ibland med i luften ristade tecken, kanske släkt med de små siffrorna på scenrummets mörka, halvt genombrutna väggar. Psalmnummer? Bokföringssiffror över döda? Himmelska och svävande lyft för dansare i molnkjolar.

Gossen Mozart öppnar föreställningen, den vuxne Mozart sluter den med sin död. I ett ljuvligt pas de deux dansar den vitklädde Mozart med döden, en kvinna i fotlångt rött hår. Benedictus! Välsignad vare den som kan famna sitt liv så att döden ryms.

Patrick Migas dansar Mozart; alltid en gnutta rolighet i hans distinkta gestalt. Just därför, kanske, också det allvar som krävs för att hålla samman detalj och helhet i ett kyrie, Herre förbarma dig, som famnar allt. Visst är det en mässa för de döda, men mest för oss som lever ändå.

Publicerat i Göteborgs-Tidningen 21 september

Margareta Sörenson

Fler Föreställningar

Annonser