Akram Khan och den globaliserade människan
Flygplatsen som bild för den globaliserade människan; den börjar bli vanlig. Att alltid vara på väg, vänta och längta, vad betyder det för vår civilisation?
Frågan är både enkel och besvärande. Den börjar med ett fotavtryck, men hamnar snart i migrationsfrågor, i global ekonomi och etnicitet. Akram Khan, brittisk-indisk koreograf har nästan byggt upp hela sin ryktbarhet på att personligen vara bärare av två traditioner, den västerländska dansens och den klassiska indiska, i hans fall kathak. Bärare betyder också ordet Bahok på bengali, titeln på hans nya verk. Kropp, minne och hem är delar som bildar en människa, hennes identitet såväl som hennes dans – inte bara stil, steg och rörelser utan dess djupare mening och uttryck.
Bahok är effektiv, vacker, lättläst och innehållsrik dans med åtta dansare, varav fyra från Kinas
Nationalbalett. Skillnaden mellan klassiskt skolade dansare från Kina och klassiskt/modernt skolade dansare från Europa är inte jättelik, ändå helt uppenbar. De kinesiska dansarna har en fjädrande lätthet, och samtidigt en mycket stark och nästan dramatisk precision. Europeiska dansare har mycket mer av ett dans-teater-bagage, lite tyskt och tyngt av betydelser. Och Akram Khan själv dansar med, så att säga, kluven tunga och tung attack.
Frågan om autenticitet eller fiktion finns alltså högst närvarande i Bahok. Dansarna föreställer sina egna dansarjag, spelar sig själva. Det är charmigt, roligt och lättillgängligt samtidigt som det är tekniskt briljant. Men teman som globalisering och samtida rotlöshet kunde onekligen hanteras med lite större djup. Världen sedd som en flygplats är en nästan banalt enkel bild för komplicerade strukturer och deras förvandlingar. Den stora display som hänger över scenen och associerar till flygplatsernas skyltar för avgångar och ankomster blippar fram budskap som ”försening” och slutar med att fastna i växelvis ”home” och ”hope”. Det tar nästan udden av hur mänskliga kroppar i en timme gestaltat problematiken. Jag önskar att Akram Khan litat till deras kraft helt, istället.
Å andra sidan är det en dansfest för ögat; kinesiska dansöser som knappt nuddar golvet i en egen undertext om traditionernas kraft.
Fler Föreställningar
