Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 04 december 2020

Bauler i Ytterjärna

2008-08-28

På lördag är sista chansen för den som bor i eller runt Stockholm: alldeles äkta Bauler besöker Kulturhuset i Ytterjärna. Ta den!

Bauler, Guds vildhjärnor, är sångare och musiker från Bengalen, gruppen Baulshilpi är baul-artister som kommer från Bangladesh. Den svenska dans- och teaterforskaren Christina Nygren, som i boken Brokiga Bengalen så fint beskriver baulertraditionen, är också den person som sett till att gruppen kunnat komma till Sverige med Svenska Institutets stöd. De har uppträtt ett par dagar i Lund och jag avnjöt dem på Stockholms Universitet där Institutionen för Syd- och Centralasienstudier ordnade konsert och fest.

Redan från bokens färgrika omslag känner man igen Aklima Begam, en av de kvinnliga bauler i gruppen. Det är också hon som i boken benar ut skillnaden mellan en baul och en baul-artist. En baul immproviserar, men baul-artisterna ”håller sig gärna till givna texter, är noga med det musikaliska ackompanjemanget och anpassar ofta sitt uppträdande till en pala (berättelse) som arrangörer eller publiken bestämt. I båda fallen delar man religiöst/andlig grundinställning som har sin bas i ett odogmatiskt förhållningssätt.”

Just det befriade, öppna och liksom glatt tillbakalutade, coola förhållningssättet är slående. Och sången är fabulös! Kajal Dewam släpper ut sitt långa lockiga hår och sjunger så att tiden stannar till. Hans tenor är stark som en björn, och ändå graciös som en katt. Sången genomsyras av en tanke om alla människors innersta längtan efter frihet, tolerans, rättvisa. Han vänder sig till en världsalltets gemensamma gud tvärs över religionernas gränser: Vi är Dina barn – överse med våra fel och brister!

Sång, flöjt, trumma, fiol gungar samman mellan och under sången, vill man dansa in i den dansanta konserten går det bra. Trumslagaren och flöjtisten gör egna mellanstick, som får mig att tänka på rockkonserternas trumsolon, medan Kajal Dewam mera får mig att tänka på Caruso.

Känslan att befinna sig vid scenkonsternas rottrådar är uppenbar. Ytterst handlar det om detta: konstnären som uttrycker människans längtan efter harmoni och kärlek både i stort och på ett mer privat plan. Sångerna handlar om livet och döden på ett andligt plan, men också om kärleken i människans liv: ” Du startade en eld i mitt hjärta som inte kan släckas av luft utan bara av att jag får se dig.”

Ursprungligt, men ändå med sin tid. Översvallande som en Bollywood-film, innerligt som ett kärleksbrev.

Margareta Sörenson

Kulturhuset i Ytterjärna, kl 19 den 30 augusti.
Se vidare Kulturhuset.nu

Fler Nyheter

Annonser