Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 30 september 2020

Den Norske Nasjonalballetten skapar magi

2008-06-11

Fakta:

Namn: Worlds Beyond
Koreografi: Jiri Kylián och Karine Guizzo
Ensemble: Den norske nasjonalballetten
Plats: Den Norske Operaen, Oslo
» http://www.operaen.no

Den Norske Nasjonalballetten intar den stora scenen i Oslos nya operahus med Jiři Kylián-programmet Worlds Beyond. Föreställningen bygger på samma koncept som Kylián-programmet Silk & Knife på Det Kongelige Teater i Köpenhamn som gavs i höst. Bägge föreställningarna börjar med performance och installationer under och bakom scenen och slutar med Finale fra Archimboldo, men däremellan är föreställningarna helt olika. Har man sett den ena av föreställningarna, har man verkligen inte sett den andra.

I Underworld rör sig publiken runt i det stora operahusets labyrintiska gångar, där det råder en sagostämning som gör att man känner sig som om man vore mitt i En Midsommarnattsdröm. Små pojkar och flickor går omkring som sjungande alfer, drar på en vindmaskin eller sover sött på grästuvor. En ung flicka spelar på minivioliner, medan andra spelar cello med en flera meter lång båge, och två ynglingar spelar på transportabla harpor formade som en slags sparkstöttingar. En flicka sitter överst på en trappa, från vilken hennes långa hår böljar ner som ett vattenfall och strömmar vidare iväg utefter golvet, medan en ung man delar ut änglahår till publiken som passerar förbi. Och visst är det förtrollande, stunden därefter står man på Operahusets kolossalt stora scen med utsikt över ett fantastiskt vackert teaterrum fyllt med en förväntansfull publik! Det är magiskt.

I verket Wings of Wax hänger det ett riktigt träd med kronan nedåt och rötterna upp, medan en projektor kretsar runt omkring det. Med en titel som refererar till Ikaros-myten, är det givet att tänka sig projektorn som solen som kretsar runt jorden. Wings of Wax har en koreografi, som strävar mot himlen, och de fina dansarna lyckas verkligen ge det hela en svävande känsla. De åtta svartklädda dansarna rör sig i perfekt synkrona rörelser och dansar knivskarpt till den sammansatta musiken. Med vackrare dans kan operahusets stora scen knappast invigas.
Titeln på det verk som följer därefter, 27’ 52” handlar om att det tar tjugosju minuter och femtiotvå sekunder att uppföra verket, medan det tvärtemot har tagit 4418,75 timmar att skapa det. I 27’ 52” är det endast sex dansare plus deras skuggor som via ljussättningen spelar den centrala rollen i verket. De enormt vackra skuggbilderna i det tomma scenrummet leder tankarna till Laterna Magica – den illusionistiska teatertraditionen som finns i Jiři Kyliáns hemland. På scengolvet ligger något, som liknar linoleummattor, som dansarna lyfts upp i, rullar in sig i, gömmer sig under och på det hela tagetskapar teatermagi med. Koreografien har ett rått tilltal med drag av street, stomp och olika slags kampsporter, men innehåller även mycket njutningsfulla och skickliga lyft, då mannen balanserar sin partner samtidigt som han böjer knäna i djup plijé. Det är både dramatiskt och lyriskt på en och samma gång.
Föreställningens minst intressanta verk är Falling Angels. Även om de åtta kvinnliga dansarna rör sig vackert och synkront, blir koreografin i längden trist. Sina enskilda överraskande små poänger till trots påminner verket mer om en gymnastikuppvisning. Fint, men tråkigt. Värst är Steve Reichs enerverande trummusik, som lägger sig som en tjock matta över det hela. Det är så påfrestande att man till slut vill hålla för öronen och skrika högt.
Verket Creation är skapat direkt för Den Norske Nasjonalballetten, och har en härlig clownartad start med två manliga dansare iförada guldshorts och med en guldsvans släpande efter sig i ett snöre, likt en skugga de inte kan göra sig kvitt, trots att de försöker sparka bort den. Två andra manlige dansare skrider in på scenen i stora guldkjolar och dansar en lika skojig parodi på småsvanarnas berömda pas de quatre ur Svansjön, där de står på linje och håller i varandra. De två dansarna föreställer hysteriska divor, som tävlar inbördes om publikens gunst. Creation övergår direkt i Finale fra Arcimboldo, en festlig koreografi till Tjajkovskijs inte mindre festliga Polonaise ur Suite nr 5. Titeln hänför sig till 1600-talsmåleren Giuseppe Arcimboldo, som målade märkliga porträtt formade av grönsaker och frukter, och som dessutom var ceremonimästare vid Rudolf II hov i Prag. Finalen är som en ceremoni skapad av Arcimboldo i egen hög persom: En visuell orgie med de 48 dansarna i grimrande guldkostymer, teater-rök, röd ljussättning och fyrverkeri. Och när man som bäst sitter där och låter sig hänföras, slår Jiři Kylián till och avbryter hela den festliga finalen med dagens hemskaste nyhet om en svältkatastrof i Afrika. Pang, så slutar bara Words Beyond. Som publik är set som att få en smocka rakt i ansiktet, med den plötsliga påminnelsen om att konsten inte bara är till förnöjelse (ej blot er til lyst).

Torben Kastrup

Fler Föreställningar

Annonser