Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 02 december 2020

Framtidens dansteater

2008-06-04

Fakta:

Namn: Labyrint
Koreografi: Idé och koncept Tim Rushton
Ensemble: Dansk Danseteater
Plats: Kaleidoskop K2, Köpenhamn
» http://www.danskdanseteater.dk/

“Bara de tankar som man har promenerat sig till är av värde.” Det skrev Friedrich Nietzsche 1888 för att provocera dåtidens förstockade borgerskap, som levde med en genomrutten viktoriansk dubbelmoral.
Nu år 2008 fortsätter Dansk Danseteater så att säga Nietzsches projekt med att skapa vitalitet och levande kultur. I föreställningen Labyrint ruskar den konstnärlige ledaren Tim Rushton om oss slöa publik och skickar ut oss på promenad i en 800 kvadratmeter stor labyrint. Stort tack för att vi fick sträcka på benen! I den svagt belysta labyrinten kan vi i publiken gå på upptäcksfärd och det finns verkligen mycket att titta på i det stora rummet. Det finns också musiker, som man hör långt innan man får syn på dem under den irrande promenaden. Att vandra runt i labyrinten mellan flera scener bakom perforerade små utrymmen och kika in på dansarna är en tankeväckande upplevelse. Det är som en blandning av Peepshow, zoologisk have och en väldigt märklig dröm. Gränsöverskridande, pirrande, betagande och väldigt fängslande.
Labyrint är inte en dansföreställning, men – som det heter i programmet – ”en rörlig installation” och denna installation rör på sig i fyra timmar. Så många timmar med dans på flera scener samtidigt är kanske mer än vad publiken mäktar, men det är också möjligt att lämna labyrinten när man vill. Det finns ingen särskild början och inget slut. Man väljer själv var det hela börjar och slutar.
Associationerna till ett zoo blir starka när Heloise Vellard spankulerar runt som en struts med vaggande huvud, eller när Sören du Hoffmann sträcker ut sina händer som en apa som försöker undersöka publiken mellan spjälorna. Eller när Luca Marazia sitter apatiskt ihopkrupen i ett hörn, likt ett vilt djur i en alltför liten bur. Med hjälp av fantastisk ljus- och videodesign skapas också helt andra stämningar, till exempel ett spindelnät som två dansare rör sig i. Det är en duett, som avslutas med en duell, där honan dräper hanen, så som biologin nu råkar vara bland spindlar. Med ljusets och videons hjälp skapas det också ett slags dataspel med levande människor, medan en syndaflod av tal flimrar förbi vid sidan av på scengolvet. Det pågår hela tiden mycket samtidigt i den här futuristiska dansteatern, och det är inte bara dansarna som man kan kika på. När man går runt i labyrinten med de olika perforerade sektionerna ser man också den övriga publiken sticka upp här och där. Man kommer också nära inpå den övriga publiken när man står vid samma titthål och kolla in dansarna. Och om flera människor råkar samlas vid en av scenerna, så kommer strax ännu fler dit, som ett typiskt flockbeteende. För dansarna kan det vara som en antropologosk studie om de har tid och kraft att mitt under sin marathondans, kika tillbaka på publiken. I Labyrint får man ingen chans att applådera dansarna, så det får man istället göra här och nu! Dansk Danseteater har gjort sig förtjänt av en stående och gående ovation för sitt modiga utforskande av danskonsten, och för att skapa levande vital kultur.

Torben Kastrup

Fler Föreställningar

Annonser