Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 28 september 2020

Stor gong för små barn

2008-05-24

Fakta:

Namn: Ah Hallo Bebis
Koreografi: Minna Krook
Plats: Zebra Dans, Stockholm
» http://www.zebradans.nu

När en stor skål fylld med vatten bärs in, tjoar ett par av bebisarna till ett glatt tjut. Vattnet i sin glasbunke, en grön slang och en skär plastmugg – det ser kanske helt enkelt lovande ut, ur bebisperspektiv.

Lovande? Vad kan det betyda i det stora, runda huvudet på en sex, sju månaders människa? Det där vet jag vad det är! Positiva vibbar? Kul att plaska? Och när en så späd mänskoplanta ylar till, blir det sprutt i ben och armar också.

Det blir rytmiskt bubbel med gröna slangen. Och dropp och häll med skära muggen. Samt ett litet medley för tre tandborstar. Scenkonst för bebisar, där man ”spelar på vatten, dansar på mjuka täcken, sjunger och gör musik med tandborstar”, som det heter i Minna Krooks föreställning Ah Hallo Bebis.

För trettio år sedan var ”småbarn” fem år, och teater för tvååringar ansågs djärvt. Och till och med onödigt. Idag har de flesta konstmuseer verksamhet för två- och treåringar, musik- och sångstunder för ”knattar” finns i rikt mått. Samt teater. Medan tvååringarna blivit ”stora”, har fokus glidit ner i ålder. Suzanne Osten och Ann-Sofie Báránys Babydrama på Unga Klara vände sig till barn mellan 6 och 12 månader gamla. Först ut med en riktig dansföreställning för minstisarna, 6 till 18 månader, är Minna Krook, vars tidigare föreställning Borta! för smååringar redan är en klassiker.

Riktig dans, betyder rikligt med musik. Stor gong för små barn, helt rätt tänkt. Dooiiiinget som ljuder så stort, milt och spännande får alla små huvuden att vridas ditåt. Mycket riktigt visar det sig att koreografen Minna Krook arbetat med referensbebisar. Hon, samdansaren Andrea Svensson och musiker Per Sjögren tvinnar distinkta rytmer med behagligt aukustiskt tilltal, som två scotch bright mot varandra i nytänkande mjuk-rasp. Färgglad lapptäcksscenografi, blommiga förkläden och sinnligt, transparent chiffong.

Till och med en halssbrytande bekännelsesång för småbarnsföräldrar finns med. Lite djärvt, men den slutar med kärlek. Puh.

Underbart och litet, final med såpbubblor. Hjärnforskningen tickar på, samhället hänger med. Kvinnornas arbete som ledde till daghem som ledde till en demokratisering av familjerna som ledde till en förändrad syn på barnen som ledde till en större förståelse för barns behov vid olika åldrar och en mer jämlik syn på individen. Från födseln. Och så till slut detta: Hallå bebisarna! Ni är med!

Fortfarande finns det folk som tvekar, och tycker att det är onödigt och tramsigt. Men vaggvisor (musik) och ramsor (litteratur) och bilder (konst) har alltid vankats för de små, liksom danslek och rytmer som ingår i den stora kulturarvssäcken. Utan tå-tille, ingen Kafka.

Publicerat i Expressen, Kulturen 19 maj

Margareta Sörenson

Fler Föreställningar

Annonser